Tips

Den här listan över de kvinnor som hamnat på flest tidningsomslag i mode och livsstilsfältet under decenniet är lite rolig. Ingen av dem är modell, utan skådespelerskor och artister, men det förvånar väl knappast någon. Nummer ett är, tro det eller ej, Drew Barrymore.

Såhär skriver man om nummer elva på listan, Halle Berrys, omslag

Let us consider it some type of progress that the era of "Halle Berry, jungle girl," has apparently come to an end with the actress growing older. (Or maybe editors getting a clue?)

Karim Sadli

Från A Magazine #8

Från Dazed & Confused, augusti 2009

Mer av franske Karim Sadli, som jag upptäckte är en fantastisk fotograf. Jag har någon slags romantisk vision om att vi är på väg mot ett nytt mansideal, i alla fall utseendemässigt. Han representerar det väldigt bra. Sedan är jag också medveten om att det är ren fantasi som inte riktigt korrelerar med verkligheten, men det är en annan historia/ blogginlägg.

...

Tänker att det finns en tydlig koppling mellan att Kissie är en av Sveriges största bloggare och tv-serien om Ullareds popularitet.
I ett samhälle där det sociala skyddsnätet avlägsnas i snabb takt är det mycket praktiskt om man kan tänka på arbetarklassen som ett sorts främmande spektakel som knappast behöver få sina(allas) sjukpenningar och a-kassor försvarade, eller hur? Inte för att Kissie är i behov av a-kassa, hon är taktiskt nog att tjäna pengar på människors uppenbara behov av distans.

Egoiste!

Chanels reklam för Egoiste från 1990. Härligt med lite power-hysteri, så jag bestämde att vi kan ignorera symboliken/budskapet i filmen(?). Allt var bättre på 90-talet.

Maison sans Margiela

poff

New York Times rapporterar att Maison Martin Margiela inte tänker rekrytera någon efterföljare till den designer som gav modehuset sitt namn- Martin Margiela. Istället har man ett kreativt team på 28 personer som har hand om klädskapandet. Att märket även expanderar med att göra parfym och öppna spa-hotell nästa år tyder på ett visst breddande av konceptet. Parfym är välkänt som sätt att skapa vinst- då det räknas som lyxprodukt och säljs för ett högt pris, i alla fall i jämförelse med det låga tillverkningspriset. New York Times Suzy Menkes skriver:

If the Margiela brand remains vibrant and vital without one creative force — and only time will tell if the image is fading — the Margiela initiative will be studied by the many historic brands trying to stay relevant in the 21st century. Other chief executives have suggested that “difficult” designers can impede innovation, although that view would not be shared by most fashion experts, who consider creativity paramount.

Man struntar alltså i att försöka hitta en värdig arvinge till Margiela-kronan. Kanske är det bara realistiskt, det är ju onekligen en svår plats att fylla- samtidigt som det antagligen skulle innebära anonymitet eftersom det är så modehuset styrts tidigare, och vem vill vara anonym, och så vidare. Eller så tänker man att det helt enkelt inte behövs? Märket är redan förknippat med framåtskridande och avantgarde. Varför ändra ett vinnande koncept? Ska bli intressant att se hur det går. Framåtskridande är ju knappast ett statiskt begrepp.

Artlover

För er som har missat nya konsttidningen Artlover så kan den rekommenderas! Den är gratis och finns att plocka upp lite här och där, i alla fall i Stockholm(?). Andra numret har precis kommit ut och innehåller fina intervjuer med bland andra Andreas Nilsson och Gunnel Wåhlstrand samt småintervjuer på temat samlare, där man intervjuat allt från en man som arbetat som konsthandlare i New York, till en Bonnier som köper för att ha hemma, till Valdemar Gerdin som har en växande konstsamling i sin lilla etta på Östermalm.

Jag tycker mig ana att Artlover mycket fokuserar på människorna bakom konsten, och ganska mycket struntar i det högtidliga. Här finns ingen bävande vördnad för konstens genier, samtidigt som man också uppvisar ett intresse för de minsta detaljerna i konstnärernas liv/ skapande.
Framförallt finns något här som många gratistidningar av idag verkar sakna. En lätttillgänglighet som samtidigt inte gör produkten banal, över huvud taget.

Mode-stum-film

Är det inte intressant att många, men inte alla, modefilmer som görs verkar ha gått tillbaka till någon slags stumfilms-estetik? Det vill säga; inga röster, pålagd musik samt texter istället för tal. Uppenbarligen känner man behovet att uppfinna hjulet än en gång, eller litar man bara inte på modellernas förmåga att tala?

Audrey

Vi hade Twin Peaks-tema på vår klubb på Högkvarteret i lördags. Jag klädde ut mig till Audrey Horne. Min lillasyster klädde ut sig till Ronette Pulaski, som hon ser ut när hon kommer över järnvägsspåret, trasig, smutsig, i ett nattlinne. Emma sa att man alltid klär ut sig i det man egetligen är mest nojjig över. Därav 'slut-oween'- explosionerna varje Halloween.
Min största rädsla är nog att se 'tantig' ut. Tror det beror på att frikyrko-skämten brukade hagla under min värsta indie-period. Ergo: Audrey Hornes lilla kjol och lilla jumper, besvärande freudianskt.

Noko Jeans / PUB

PUB:s skräckvision, via Martin Löfqvist

Varuhuset PUB stängde alltså ner Noko Jeans shop-in-shop/museum som skulle ha öppnat i lördags morse på Aplace(som inte hade något med nedstängningen att göra). De ville enligt egen utsaga inte förknippas med den politiska frågan.
Vad är då denna politiska fråga, kan man fråga sig. Handlar det om arbetsförhållanden? Om det är så, kan man alltså anta att PUB gör den sortens avväganden med alla de varor som de saluför? Det är alltså bara kläder från erkända demokratier som säljs? Arbetsförhållanden är noga kontrollerade? Kanske är till och med all kosmetik på våning 1 icke-djurtestad? Jag är imponerad, äntligen ett varuhus som tar sitt ansvar.

Eller är det så att PUB, trots sin nylansering som ett hippt varuhus, är såpass naiva att de tror att det är neutralt att stänga ner en nyöppnad butik, utan att ta kontakt med märket i sig? De vill inte ta ställning? Kanske att de borde ha satt sig in i Nokos inställning till Nordkorea. Kanske att de även borde tagit sig en titt på historen som berättades i Noko-museumet- som de själva gladeligen rev ner.Pinsamt.

Riktlinjer för skrivande på 00-talet

Fick ett dokument med generella riktlinjer(alltså inte riktade specifikt till mig, obs) av en tidning jag eventuellt ska skriva för. Riktlinjerna var gjorda i listform. Nummer ett ser ni nedan(översatt från engelska). Hur symptomatiskt?

Placera dig själv i bakgrunden.
Vi lever i en tid av bloggande. I bloggar så skriver vi om oss själva, våra liv och våra intressen. Detta tilltalar många människor som kan känna igen sig själva i bloggarnas inlägg. När man skriver en artikel blir det en helt annan sak. Läsaren läser tidningen för att läsa om den som artikeln fokuserar på, inte om dig. Om skrivandet är solitt och bra, kommer temperamentet och lynnet hos författaren så småningom visa sig och inte på textens bekostnad. Du behöver inte berätta för läsaren vad du har på dig, eller var du gick när du var på väg till intervjun. Det finns mer subtila sätt att förmedla stämningen. Använd språket, metaforer, citat. Tänk på varje 'jag' du skriver.

The Slits

!!!

Caravaggio till Nationalmuseum!

David och Goliath

Narcissus

Kan avslöja via en säker källa att Nationalmuseum kommer ställa ut italienske barockmålaren Caravaggio i januari och februari. Man har lyckats få låna ett verk av italienska staten lagom till att det var 400 år sedan Caravaggio gick bort. Verket heter S:t Fransiscus. Det finns inga Caravaggio-målningar i Sverige och senast man ställde ut honom var 1944! Så ja, ganska stort kan man säga.

Caravaggio var en av de första realistiska målarna. När renässansmålarna gärna lade till lite extra rouge och en pastelligt skimmer över sina målningar var Caravaggio mer inne på groteska kroppar, dunkelt ljus och små utrymmen. Jag kan helt klart sympatisera med det.

Utställningen börjar den 21 januari och håller på i exakt en månad. Definitivt värt att se.OBS: ej målningarna ovan som ställs ut.

Angående Lisbets Salanders okända subkulturstillhörighet

Är medveten om att jag är sist på bollen- men stylingen som någon gjort på Lisbet Salander till affischen för Luftslottet som sprängdes i luften är verkligen hemsk. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, ser ut så där. Gother ser inte ut så där. Punkare ser inte ut så där. Metalheads ser inte ut så där. Postpunkare ser inte ut så där. Cyberpunkare ser inte ut så där. Curry-gother ser inte ens ut så där! Det hela blir någon slags konstig exotifiering av 'ungdomar som skiter i allt'.
- Det är något som fattas...
- Men släng på henne lite rippade fjortistajts, en konstig tuppkam i 3d och kedjor då? Det blir nog bra. Huvudsaken är att hon verkligen ser ut som allt som vuxenvärlden inte förstår sig på.

Om en gnutta subkulturskunskap på grundnivå hade funnits i affischskaparnas huvud hade hon inte heller sett ut så där. Stylingen är ett luftslott, om något, och jag hoppas att den sprängs. Stackars Noomi Rapace.

Anna Tascha

Halsband i oxiderat silver

Arsenic- halsband i oxiderat silver

Vill tipsa om att svenska smyckesdesignern Anna Tascha har lanserat sin nya hemsida och gjort två nya kollektioner som kommer i december. Anna Tascha gick ut Konstfack i våras med ett avgångsarbete- The Unavoidable Project of Life, som kretsade kring hanterande av sorg.

De två nya kollektionerna är baserade på mysticism och spiritualitet och flera av smyckena är gjorda efter gamla symboler som använts för att beteckna metaller i alkemiska sammanhang.

En liten parentes från Damir Doma vår/sommar 2010. Är lite besatt av färger/material och att kombinera dem. THIS IS HOW YOU DO IT (se bild ovan)

We are the generation that are poorer than our parents and we get what we deserve?

Candy

Editorial fotograderad av Karim Sadli och stylad av Robbie Spencer. Kommer från tidningen Candy, som Fashion156 beskriver såhär: "Candy is being marketed as the first cross dressing magazine and a locale where gender is rendered utterly arbitrary."
Någon som vet något mer om den här tidningen? Lyckas inte ens googla fram den!

Noko Hotell

Det är sällan annonser får en att le. Här är faktiskt en sådan. Noko Jeans mycket konceptuella annons/hotelltips från senaste numret av Nöjesguiden.

Är det inte fantastiskt roligt att anledningen till att Edward Cullen och hans vampyrfamilj i Twilight-serien måste hålla sig undan dagsljus är att de glittrar när de exponeras för sol?

Hoppas för övrigt att någon aftonbladet/expressen/metro-krönikör börjar gorma om onaturliga mansideal på tal om Edward Cullen snart.Den kvinnliga huvudrollen Bella tillåts ju däremot vara en helt vanlig person, antar att det är därför filmerna/böckerna är så populära.

En stilla önskan om...

Håller det nya numret av Nöjesguiden i min hand. På framsidan är tidningens moderedaktör sminkad som Musse Pigg och sitter i en papperspåse. Sanningen är att jag brukar försöka låta bli att plocka upp den på grund av att jag alltid blir så provocerad. Man har låtit en ung moderedaktör och bloggare använda modesidorna till att skriva vad hon är sugen på att shoppa för tillfället- "Efter att ha sett en mystisk kvinna springa förbi mig i en röd halsduk har jag förstått att det är vinterns måste. Ingenting ser så fint ut bland det vita som en röd halsduk, jag lovar er."

För att sedan marknadsföra det som någon form av journalistik. Jag antar att detta är att sparka på de som redan ligger, och jag har valt att inte rage:a på det här innan, men att rekrytera moderedaktörer på grunderna: 1) människan kan svenska språket hjälpligt 2) människan gillar att shoppa 3) människan har en populär blogg på en vimmelsajt.
Det säger en del om hur man ser på modejournalistik i övrigt, eller hur?

Ingens mössa

Var på SL:s hittegodsavdelning och letade efter en saknad brun filthatt. Den stod såklart inte att finna, men vet ni vad som däremot fanns? Massor av de där små sotarmössorna som alla använder! Eller sjömansmössa, vad kallas de? Det var de små mössornas glömda paradis, där låg de, ribbade, upprullade, lite ängsliga och bortglömda av en ägare som inte brytt sig om att leta. Om någon vill ha en sån är det ju för övrigt bara att gå dit att plocka. Säg att ni letar efter en mörk liten mössa. Den kommer finnas där, lovar.

TIPS: lågland

Jag minns Lena Svedberg

Film av Carl Johan de Geer om illustratören Lena Svedberg.

Modearkivet

Snubblade över Modearkivet precis. Denna kollektivblogg verkar ha varit igång i ungefär en månad och skrivs mestadels av olika medverkande från konsumtionsvetenskap- och historia-institutionerna vid Göteborgs universitet. Verkar extremt lovande! Ser fram emot att läsa mer. Den akademiska världen är tyvärr ofta alldeles för intern, väldigt kul med ett sådant här initiativ.

Sommaren '76, apokalyps och punk

Är ledsen för för givet video-val, hittade ingen bättre från året..! Tycker det illustrerar tidens medias rädda och oförstående men försiktivt nyfikna hållning.

Läser i Dick Hebdiges Subculture- The Meaning of Style om sommaren då den brittiska punken växte fram i London. Fascineras av hans skildring av sommaren 1976, som var en rekordvarm och rekordtorr sommar, från början reagerade London med glädje och media öste ut bilder på lättklädda och solkyssta tonåringar. Samtidigt pågick en ekonomisk kris, som man dock gärna valde kamouflera med bilder av semesterlycka.
Men när sommaren fortgick och hettan fortsätte började man finna tillståndet outhärdligt, dricksvattnet fick rationeras och grödorna torkade. London drabbades av en slags pre-apokalyptisk förstämning och naturen deklarerades onaturlig. I augusti dök två järtecken av helt olika sort upp, dels så började hettan hota nationens faktiska grund, det vill säga husgrunderna i London som började spricka. Dels så exploderade den årliga Nottinghill Carnival i kravaller, med ungdomar från stadens etniska minoriteter på ena sidan och polisen på den andra.

Det var under denna apokalyptiska, heta sommar som den brittiska punken blev stor. En subkultur blandad med influenser från så skilda grupper att den hela tiden riskerade att implodera in i sig själv. Man tog en del från glamrockens narcissism, nihilism och könsförvirring, en del från den amerikanska punkens musikaliska minimalism och gaturomantik, en del från Northerns Soul-subkulturens fabläss för ryckig dans och droger samt en del från reggaens aura av förbjuden identitet och coolness. Samtidigt hade man en solid grund i rock'n'rollen och brittisk arbetarklasskultur.

It seems entirely appropriate that punk's 'unnatural' synthesis should have hit the London streets during that bizarre summer. Apocalypse was in the air and the rethoric of punk was drenched in apocalypse: in the stock imagery of crisis and sudden change.

Hebdige menar att punken representerade den brittiska arbetarklassens dräkthistoria i en sorts upphackad mix, bokstavligen ihoplappad med säkerhetsnålar och bondage-remmar.
Punk var evigt dömd att agera utanförskap, att mima sitt föreställda sinnestillstånd. Kläderna man bar fungerade som ett slags symboler för den moderna krisen, arbetslösheten, depressionen, televisionen och så visare. Dessa fick alla plats inom punk-uniformen genom de typiska symbolerna- till de äldre generationernas fasa.

Författaren skriver att punken fick ett sådant genomslag just för att den levde ut en sorts brittisk tidsanda. En blandning av total alienation, 'The blank generation'. ihop med ett tvångsmässigt öppnande av alla dörrar, som samtidigt knappast ledde någonstans. Missnöjet som egentligen hade kunnat finnas hade smält bort i hettan, och kvar finns bara tomma poser, ett evigt upprepande av den egna identiteten och de äldre generationernas totala oförstående.

Shirin Neshat

Från utställningen Kvinnor utan män
Rebellious Silence, 1994

Om ni befinner er i Stockholm får ni för övrigt inte missa Shirin Neshat-utställningen på Kulturhuset! Fyra filmer baserade på Sharnush Parsipurs roman Women Without Men som på sin tid väckte mycket rabalder i Iran och handlar om fyra kvinnors upplevelser i Teherean 1953, året då Irans demokratiskt valde minister avsattes och shahen återigen sattes i styrandeposition.
Neshats filmer handlar om fyra konkreta kvinnors konkreta öde, men miljön och sättet att filma är drömskt och med en tydlig bit magisk realism. Kvinnorna rör sig genom dimmiga trädgårdar, persiska badhus, tomma gator och skogar, ensamma och sökande.

Galleri 5, fritt inträde, 10 oktober - 31 januari.

Det förlorade/förlovade landet

Läser ett mejlutskick från Stockholmsbutiken Nitty Gritty angående märket Gudrun&Gudrun från Färöarna.

”An old saying is that Need teaches naked woman how to spin. Precis som denna gamla ”sägen” så arbetar designerna bakom vårt senaste dammärke utan någon direkt tillgång till vare sig urbant mode eller moderna material. Kollektionen skapas därför utifrån inspiration och tradition från det färöiska klimatet, dess speciella ljus och natur samt ett vardagligt liv på en liten ö. Det färöiska garn som de använder är en bi-produkt från fårindustrin, dvs inga djur föds upp eller används enbart för garnproduktionen. Plaggen stickas för hand i privata hem på Färöarna och i Jordanien av kvinnor som Gudrun Ludvig (designer) och Gudrun Rogvadottir (VD) känner personligen. De vill inordna sig själva under kategorin ”Slow Clothing”, drömmar om svunna tider, när vi fortfarande tog oss tid, när miljön mådde bra och när vi fortfarande behövde naturens gåvor för att kunna förse oss med verktyg, kläder och mat."

Vill ej vara ett troll, men reagerar på tonen i den här beskrivningen? Är Färöarna alltså helt isolerad från allt vad modernisering heter? Urbant mode och moderna material har alltså på något märkligt sätt helt undgått denna plats?
Kul att man försöker sälja kläder genom att använda hela västvärlden-som-degenererad-tillbaka till naturen- retoriken, och använda Färöarna som det som får symbolisera forntiden! Det ingår faktiskt i nationen Danmark.

Speglar / naturen

Det här jobbet av stylisten Sahara Widoff och fotografen Thomas Klementson för katalogen Stockholm S/S /A/W är fantastiskt! Väldigt mycket modefotografi verkar tas ute i naturen för tillfället men gillar verkligen hur de blandar speglar som en symbol för det introverta(?) och fåfänga med havet, horisonten och allt som känns stort och opåverkbart. Även hur sminkningen är gjord, den blir väldigt tydlig och avvikande i ett suddigt landskap, är intressant.

B-R-Ö-D

För övrigt söker jag bloggar/forum/artiklar whatever kring ämnet brödbakning till en uppsats jag kommer skriva inom en snar framtid. Om någon är väldigt initierad får den dessutom gärna mejla mig. Söker personer som är inne i grejen så att säga också!

2009

Det här är enda gången jag kommer skriva om Lady Gaga, lovar. Men blir fortfarande chockad över hur hon/vilka det nu är som står bakom lyckas kombinera high fashion, ibland nästan avant garde-grejer, med Da Buzz-musik? Hur går det till? Fast dikotomin kommersiell/ickekommersiell är ju förstås sedan länge upplöst...