Jag blev också ett klubbkid under en högkonjuktur

Den här bilden är från början av 2007 och tagen av Evelina. Klubbar jag brukade gå till då: F12. Teatron. Marie Laveau. Ace. Hehe. På samtliga fanns mingelfotografer men så kul ska vi inte ha det. 

Missa inte att läsa Rasmus Fleischers inlägg på Copyriot, "Krisen, del 84: Tonår och krisår- hur blev vi till 70-talister, 80-talister, och 90-talister?"om när man gjorde sin klubbdebut, under högkonjuktur eller lågkonjuktur, apropå Kajsa Haidls text  om just det i Sydsvenskan. 

Extremt många intressanta kommentarer (just nu 90 st!) från olika generationer, subkulturer och uppväxter. Jag älskar klubbkultur, det har varit så stor del av mitt liv sedan jag flyttade hemifrån, men det skrivs sällan om. Därför är det så intressant att läsa om andras upplevelser. 

Repostar skamlöst min första kommentar här om när jag själv började gå ut. Det var länge sedan, känner jag nu... 

"Som 87:a som började gå ut runt 2005-2006 upplevde jag en tydlig tendens till att det glammiga var eftersträvansvärt, vilket jag i efterhand kopplar samman med högkonjunkturen då. Tror att jag och mina kompisar egentligen varit “indie” sedan högstadiet, började vi, först lite ängsligt ironiskt men sedan

ganska uppriktigt, flörta med riktigt kommersiell musik och mode. Tex var vår favoritlåt under en period Paris Hiltons Stars Are Blind. Det får väl sägas vara typiskt 2006. En arvtagerska som blir en it-girl och gör en låt med text som är skriven utifrån någon slags marknadsundersökning och har en lorem ipsum-text, men som vi ändå kände uttryckte vad vi kände just då. Någon slags ungdomligt rus som kanske är lättare att känna under en högkonjunktur. Då bodde jag i Linköping och gick på studentställen med öl för 25 kronor. Men jag minns också att vi gick till lite mer bratiga ställen på försök och även att jag köpte några stövlar som jag uppfattade som lyxiga i läder, till skillnad från mina tidigare obligatoriska vinterskor Converse.

När jag flyttade till Stockholm 2006 hade en klubbvåg dragit igång med Nacht på Spybar som kombinerade skeva lite queera men skitsnygga klubbkids i konstiga kläder med ett klassiskt bratställe som Spybar. Det skulle komma många fler såna klubbar. På Berns, Riche och F12 där fokus låg väldigt mkt på utseende och klädseln och att hamna på mingelbilder på Stureplan.se. Folk hade ofta mingelbilder som profilbild på Facebook. Till och med indieklubbar som Ace hade mingelbilder. Det finns fortfarande kvar lite men började minska efter typ 2009.

Idag upplever jag att det finns en helt annan strömning. De stora klubbarna är mer Berlin-orienterade och vill verka underground. Under bron har tex fotoförbud, antagligen för att de vill likna Berghain. Många av mina vänner vill hellre gå på smalare klubbar med mer musikinriktning och öppnare/mindre elitistisk stämning. Man har små klubbar på små ställen. Det är mer snack om politik i klubbvärlden, både vad gäller könsfördelning och exkludering. Eller det kanske bara är i min lilla bubbla."

Läs alla kommentarer här och bidra själva!