Resedagbok,

Hongkong, april 2013. 

Hongkongs mjölkvita himmel, tjock av smog och dis. 

Vi bor i Lapsees mormors lägenhet i västra delarna av New Territories, som det så brittiskt kolonialt heter. Det är norr om Hongkongön. Utanför vår balkong ligger bilverkstäder, bostadshus och sedan bergen. De gigantiska bergen där växtligheten ligger som en tjock matta. Bilarna går för det mesta i skytteltrafik utanför men nu är det lugnt. Svalorna flyger tjattrande över gården. Fjärilar skyndar sig bortåt i sin ryckiga flygstil. 

När vi drack öl och åt jordnötter på balkongen häromnatten kunde vi höra trummor och sång från någonstans i området. Med tanke på att många som bor i området är stilla pensionärer drog vi slutsatsen att det inte var de som festade. Det kan ha varit några av de afrikanska migrantarbetarna som jobbar i området, på bilskrotarna och verkstäderna. 

Jag sitter på balkongen igen med mitt kaffe, svagt som jag alltid lyckas göra det. H och L håller på med en mix därinne, ljudet av basen blandar sig med ljudet från fåglarnas skrik, grannens lilla fontän och oljudet från vägarbeten utanför.