Resedagbok,

Kiev, juli 2012

Ett bögpar på flyget mot Ukraina läser en guidebok till Jerusalem. De ska som vi antagligen bara mellanlanda i Kiev och är gissningsvis på väg till Israel. Jag kan inte låta bli att tänka på Israels ansträngningar för att framstå som ett HBTQ-mecka. Pinkwashing kallas det, när man försöker framställa sig som humanistiskt genom att ställa HBTQ-frågor mot till exempel islam, som om det inte finns palestinska transor, bögar, flator i eller utanför de ockuperade områdena. Israel vill utmåla sig själv som ljuset i Mellanöstern, ett exotiskt men tolerant resmål för queers.

Och vi mellanlandar i Ukraina, ett av de länder där HBTQ-rättigheter har inskränks fortast i Europa. Där Pride i maj blev inställt efter hot. Till och med konferensen där det meddelades att paraden hade ställts in attackerades med tårgas av nynazister. I samband med det blev Svyatoslav Sheremet, ledaren för Gay Forum of Ukraine, brutalt misshandlad. Förbud mot att ”promota” homosexualitet har varit uppe på tapeten i Ukraina, som i Ryssland, men ingen lag har röstats igenom. Samtidigt ökar HIV och AIDS i landet, en tendens som ukrainska staten inte lyfter många fingrar för att motverka.