Resedagbok,

Bukarest, juli 2012

Ceaușescus palats kommer att stå för alltid. Han byggde det under åttiotalet, under det som skulle bli de sista åren av hans styre. Kanske kände han på sig att det började närma sig. Missnöjet gick kanske inte att ignorera, hur hårt han än blundade. Men han anade nog inte att han skulle bli avrättad tillsammans med sin fru mot en vägg. Som en hund, som en politisk fånge, utan rättigheter. Palatset är världens andra största administrativa byggnad, efter Pentagon. Den är byggd av enbart rumänska material. Varje rum är en uppvisning i en fåfänga som bara en diktator kan tillåta sig. När det byggdes unnade sig Ceaușescu också att riva stora delar av Bukarests historiska delar. Framför det som skulle bli hans våning och privata terrass rev han och lät bygga han en kuliss av hyreshus som matchade palatset. Bakom finns historiska byggnader och kyrkor, men kisar man kan man föreställa sig att hela staden är byggd i samma enhetliga märkliga kommunistiska neoklassicistiska stil som fasaden framför en. Men de hann aldrig bygga klart palatset innan regimen föll. Ceaușescu fick aldrig hålla några tal ifrån terrassen framför sitt trofasta folk. Idag har parlamentet och högsta domstolen med flera sina kontor i byggnaden. Ändå använder de bara en bråkdel av våningarna. Det är för stort, för dyrt att underhålla.

Det som en sådan gigantisk byggnad gör, oavsett om man är i eller utanför det, är att få människor att se små ut. Som en myra ser man ut. Jättejätteliten.

På baksidan av palatset ligger idag National Museum of Contemporary Art, en konsthall på flera våningar. Ironin i att det ligger där går inte att ignorera. Baksidan ser också ut lite som en byggarbetsplats. Marmortrappan är guldammig. Högst upp ligger konsthallens café där jag hittar ett kopierat ex av Bezna, en pdf-tidning om politik, konst, kris, uppgivenhet, Rumänien och Europa.
Konstnären (?)Veda Popovici skriver:  

2012. We are in the time of the Carnival.

Bucharest is covered in a thick layer of snow.

It is now gradually melting to reveal the same, old status quo.

(Läs Bezna här, de har hunnit komma ut med ett nytt nummer sedan jag var i Bukarest.
http://archive.org/details/Bezna2apocalypseProtestsMarch2012)