Vet ni vad som är felet nummer ett med den svenska bloggvärlden? Att ingen verkar kunna förmå sig att ställa sig utanför ett fenomen, att se förbi det egna jaget och försöka se mönster eller intresse i andra saker. Ständigt detta refererande till det egna tyckandet, och det är väl naturligt till viss del; det egna jaget och verkligheten är plattformen som man står på, oavsett, men man kan faktiskt försöka sträcka sig bortåt, utåt, också.
Det här blir väldigt tydligt när människor gör bloggar som faktiskt inte är helt centrerade runt den egna personen. Det verkar nämligen dyka upp i kommentarsfältet uppmaningar till att visa mer av den egna personen och de sammanhang som denna rör sig ganska ofta.
Dear Nike som har en blogg på Rodeo får av någon anledning ofta kommentarer där avsändaren vill berätta för henne hur hon ska göra för att göra sin blogg bättre/mer populär, trots att tipsen inte efterfrågats speciellt. Då den här bloggen rör sig kring inspirationsbilder, ofta med urklipp ur gamla modereportage eller liknande, handlar den alltså främst inte om Nike själv. Trots detta relativt uppenbara tema uppmanas hon ofta att lägga in mer bilder på sig själv, på sina vänner och på sin pojkvän eller sitt liv i allmänt. I den enkla välmeningen att hjälpa henne att öka populariteten (som att popularitet/kvantitet läsare är det enda sättet som text/bild på internet kan värderas i)
Det är intressant att det som vår samtid verkar vara allra mest intresserad av; är just detta; sig själv; samtiden, i form av vanliga människor/bloggare och dessas liv. Något annat verkar det inte riktigt finnas utrymme eller intresse för. Hoppas att detta bara är en barnsjukdom, eller så går vi ett riktigt ointressant konstnärligt och medialt klimat till mötes.
onsdag 22 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
"Det är intressant att det som vår samtid verkar vara allra mest intresserad av; är just detta; sig själv; samtiden, i form av vanliga människor/bloggare och dessas liv."
Den här meningen är så briljant. Tiden speglar sig själv genom sina ”användare”: dess självbevarelsedrift praktiseras på förvrängda vägar.
Den passivitet som Frankfurtskolan ansåg att masskulturen skapade – en tanke som Benjamin sedan polemiserade mot genom att tala om filmmediets psykologiska aktivering hos massan – blir här ett slags passiv aktivitet; aktiviteten är beroende av den födande handen, vilket leder till att handlingarna är till gagn för, i brist på bättre ord, systemets självbevarande. Den sorts ekonomi som bloggare-kommenterare utgör (popularitet, säljbarhet), är ett propagandalikt språk som säljer den kontext inom vilken bloggaren är låst. Bloggaren är en sorts fallen kändis: den faktiska distansen är borta och auran – att den som skriver är någon – går att påverka. Vissa bloggare går så långt – Milk/Signe på Rodeo eller Elin Kling exempelvis – att de riktar sina röster direkt mot läsarna i form av frågor (”Vad vill ni läsa?”; ”Vad tycker ni?; ”Har ni några förslag?”), vilket ger skenet av en aktiv växelverkan mellan skribent och läsare. I sådana situationer tydliggörs faktumet att någons existens är flyktig: dagens stjärna kan vara morgondagens borttappade souvenir.
Tendensen är, som du belyser, illavarslande. I det att en skribent upplöses i sin publik, skapas schablonbilder (Englas Showroom, någon?); när publiken skriker ”Jag vill ha mer av DIG” samtidigt som skribenten förväntas visa entreprenörsanda, blir du:et låst som framställning. Vari ryms då ambitionen att nå längre än till ”47 kommentarer”?
Politiska vindar är starka vindar.
Bra inlägg.
K.
det är faktiskt helt sant det du skriver sanna, varje gång jag går in på t.ex nikes blogg så vill jag bara se bilder på henne. varför?
jag vet verkligen inte själv varför. kanske för att innehållet i hennes blogg egentligen inte är så intressant och för att nike-"fenomenet" känns mer laddat än resten av innehållet på hennes blogg?
kanske för att jag vant mig att jag inte kan läsa mig till något på bildbaserade bloggar utan bara vill se något NYTT. det tar längre tid att börja uppskatta en textbaserad blogg, eller det KRÄVS framför allt mer tid av mig.
skulle verkligen vara spännande med en längre, djupare analys av varför jag "vill se mer av nike".
Ja! Efter att ha fått tillbaka tv i min vardag, märker man verkligen hur konstig den är, de populäraste programmen på de bästa sändningstiderna handlar om vardagen och allt är bara rakt som en våg helt plant, om man tänker efter är det helt sjukt att det finns så många som kan vara intresserad av at se när ett vardagsrum blir lite finare än det var innan, eller att en lägenhet piffas till inna försäljning, det här i tvn, tycker ja kanske känns mer som en flykt.....men deti bloggvärlden känns inte så...men det är onekligen samma sak där....det finns så mycket intressat och så många intressanta vinklingar av det intressanta och ogrunda......
Skicka en kommentar