Genom att avfärda saker och hålla dem bort från sig blir man själv mindre suddig i kanterna. Alla sakerna man avfärdat skapar gränserna för ens person, en gigantisk sopptipp av grejer man valt bort omgärdar en. Och ju fler grejer man väljer bort desto mer avgränsad person och mer karaktär, och tvärtom, eller hur?
Lista på saker som är ute:1. ******
2. ****
3. ********
Inlägg
4 kommentarer:
Jag ser inte vad det står!
oj oj ! :)
Strukturalistiskt tänkt. Du definierar dig själv utifrån negationer: det är delarnas negativa förbindelser -- att en sak inte är en annan -- som håller ihop dig.
Nåväl. Om du syftar på kläder och ting (och, tja, varför inte också teorier): Kommer du att nå Dig-som-sanning i takt med att fler och fler saker väljs bort? Eller har du bara en behaglig, smakmässigt kumulativ ursäkt för att konsumera dig framåt?
T
Det är kanske en lite ironisk ton över hela inlägget men ja; att man hittar sig själv som sanning genom att fler och fler saker väljs bort; det är det. Menar inte att det är en positiv sak, men det är ganska uppenbart att människor som är tydliga med vad de väljer bort i livet uppfattas som mer fulla av karaktär; och att det nästan alltid handlar om konsumtion etc.
Skicka en kommentar