När kjollängen försöker kommentera konjukturen

Modevärlden har som sagt en faiblesse för att kommentera sin samtid i realtid, i alla fall känns det så just nu.
Det är intressant hur modeteori har påverkar modeskapande, något som märks tydligt nu. Eftersom alla nuförtiden "vet" sambandet mellan konjukturen och kjollängden och så vidare, även om det inte ens fungerar så egentligen, så är det som att alla som producerar själva kläderna eller stylar känner sig tvungna att kommentera det med sitt skapande. Trots att det som modeteori tidigare har gjort oftast handlar om att kommentera något en tid efteråt, eftersom det är då man lättast kan se sambandet. Framförallt är de som stått för kommenterandet ofta akademiker eller journalister.
När själva branschen känner sig tvingad att skapa kläder som "säger" något om tiden vi lever i, utan att ta det lugnt och tänka på att kläderna antagligen kommer göra det ändå utan att man behöver tvinga fram det, blir allt väldigt ansträngt och väldigt meta.

För hur bäst göra mode som säger något om sin samtid? Går det att fejka? Och om man fejkar, är det ens intressant att föra ett resonemang ur historiskt perspektiv kring då, förutom kanske det artificiella i det ?
Det är som att modevärlden gått och blivit självmedveten. Ni vet hur det är att gå på en öppen plats och känna sig iakttagen, ibland känns det som att man har glömt bort hur man brukade hålla armarna eller var man brukade fästa blicken. Lite så känns modebranschen just nu, osäker på hur man bäst går genom lågkonjukturen med huvudet högt och utan att verka världsfrånvänd eller ointelligent.