söndag 17 januari 2010

Indieperversioner



Jag älskar den här låten, och videon också för den delen. Dock så illustrerar den det bisarra med hela indieklädstilen bra, det vill säga effekten som skapas när vuxna försöker klä sig som barn. Det finns något nästan något perverst över det hela, vet inte om ni håller med mig. (obs: klädde mig som den leende tjejen i videon i mina tonår och min pojkvän klädde sig som Stephen Pastel, haha!)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig till fullo. Därtill tycker jag att saker blir än mer perversa när dagens "indievärld" är så reaktionär och inte vågar släppa taget om sitt älskade, jangliga 80-tal och sina boy-meets-girl-teman...

Själv är jag olyckligt kär i en kvinna som aldrig kommer att förstå mitt vilda hjärta, och i helgen tänkte jag: "Kanske finns det en glömd briljans i fallet indiepop, något som kan hjälpa mig att uthärda denna emotionella helvetesfärd..." Så jag korkade upp en pava rött, stängde av mobiltelefonen och lyssnade på indiepop. Efter några timmar var jag dock tillbaka där jag började: "I'm too old for this shit. Sanningen ryms inte i dessa låtar." Indiepopen var plötsligen en alldeles för liten tröja, en barntröja.

Jag somnade med en obehaglig, pervers smak i munnen.

P. McCarthy

Joachim sa...

Jag hade enormt svårt för indiepopens naivism under mina tonår. Allt annat var helt okej, men det här romantiserandet av barndomen stog mig upp i halsen. (Troligtvis därför jag utvecklat mild popallergi i vuxen ålder, nämner någon ordet "barnprogram" med ett nostalgiskt tonfall sträcker jag mig efter min revolver.)

Jag skyller på Beat Happening, med allt de förde med sig av tårtkalas och ultra cuteness. Perversionen som du pratar om är också, om jag minns rätt, helt verklig. Scenen kring Beat Happening präglades av barndomsideal, pyjamaspartyn och sjuka mängder snusk (vilket också går att se i de flesta av deras till synes oskuldsfulla texter).
Tyvärr gick den perverterade ådran inte i arv av den vedervärdigt gulliga twee-scenen, vad jag vet.

Mer om detta finns i den fullkomligt fantastiska indieantologin "Our band could be your life".

Summa summarum: Kul med Pastels!

Anonym sa...

vad var det för låt? "videoklippet har tagits bort på grund av brott mot användarvillkoren"