Drag och politik etc.

Lyssnade på Stil i P1 från den trettonde februari i år där de pratade om dålig smak och vad som lockar med det och så vidare. De pratar till exempel en hel del om dragshows, och pratar med Kalle Westerling som skriver en teatervetenskaplig avhandling om just det i Sverige. När de frågar honom om den politiska aspekten av drag, så säger han att han nog skulle säga att den finns, men att få utövande, framförallt i Sverige, skulle hålla med om det. Nu är det också en på ytan ganska accepterad nöjesform i vårt land, mycket tack vare After Darks något glättiga familjeunderhållning.
Men det blir ju märkligt att förneka den politiska aspekten på samma gång, för så fort artisten lämnar scenen så slutar det vara underhållning och blir nog egentligen enbart en provokation, om han inte byter kläder till vanliga, det vill säga. Och som Westerling säger så handlar det ju om en annan existens, en annan existens bortanför de som vi har i samhället kring vad en man och en kvinna får göra och vad våra genus tillåter oss till.

Han refererar även till en drag-artist i NY som han nyligen pratat med om och som menade att;

varje dag som jag går ut på gatan efter en show och är rädd på vägen hem i min korta kjol och mina höga stövlar så begår jag en politisk handling och det är ingenting som jag själv kan sätta stopp för– mina kläder skapar den politik som jag håller på med.

Intressant det här med skillnaden med att göra politik kontra att bara vara det, inte sant?