Fine Cut

Råkade snubbla över en artikel om det performance som tyska konstnären Isabelle Graeff gjorde under Art forum i Berlin i september förra året. Det hela, som gick under namnet Fine Cut, gick ut på att hon lät en plastikkirurg granska 9 kvinnors kroppar och måla på dem det som han ansåg skulle kunna förbättras. Det individuella mönster som detta skapade broderades sedan, både med pärlor, vanliga stygn och swarowski-kristaller, på svarta och ljusa heltäckande kroppsstrumpor som var och en av kvinnorna fick bära. Detta förevisades under en slags guerilla-aktion där kvinnorna i ett långt led sedan fick gå genom hela Art forum-lokalen. I och med att dräkterna var heltäckande och alltså inte visade ansikten blev effekten att kvinnorna blev på något sätt avhumaniserade. De blev bara sina kroppar och i och med det även sina skavanker. En del hade mindre skavanker utmärkta och en del hade mer, men på alla fanns det något som kunde förbättras. Isabelle Graeff ville med detta performance väcka frågor kring vår syn på skönhet och hur vi uppnår den. Hon pratar i artikeln om hur vackra barn får mer kramar, senare i livet bättre betyg och om hur vissa fångar i USA nu erbjuds plastkirurgi som en del i deras integrering i samhället efter att de släppts fria från fängelset. Hon menar att kroppen har ersatt kläder som medium för representation och att detta leder till att kroppen måste justeras hela tiden för att anpassas till det rådande modet. När det innan räckte med att till exempel kunna köpa ett kostbart haute couture-plagg så gäller det nu att på ett helt annat sätt anpassa kroppen genom plastkirugi eller liknande.
Det är svårt att säga om hon har rätt när hon hävdar detta. Plastkirurgi känns som ganska långt ifrån ens egen vardag men hon har helt klart en poäng här. Om man ser till dräkterna är även öppenheten med de egna felen väldigt befriande.

Artikeln jag läste är från nystartade Berlinbaserade magasinet Odds And Ends. Här kan ni läsa mer om Isabelle Graeff.