"Det är själen. Själen sitter i vaden!"

Senaste Kobra och Velvet är så extremt intressanta. (Hurra för Svt!). Kobra handlade om dofter; doftkonst, doftbio och doftkriticism, det säger en del bara det. Velvet handlar om mode och aktivism, också det tilltalande. I och för sig kan jag kan ibland känna att de unga, coola designers som de slänger in lite godtyckligt har ett ganska vag anknytning till temat, liksom; Henrik Vibskov och aktivism; egentligen? Dock är det intressanta människor de har med. Det kanske får räcka med det.

Patrik Söderstam, som också var med i Velvet och som jag liksom ni(gissar jag) hyser varma känslor inför, sa en sak som fick mig att tänka. När han visade masker han gjort, de som senare visades på lilla baren på Riche och som var med i Livraison no.3, sa han att han inte gillade att visa ansiktena på modellerna då han tidigare haft visningar för sina kollektioner. Han kunde inte riktigt stå för modellerna, tyckte de kändes rikigt rätt, "någon Rambotyp från Spanien" och lät därför ofta dölja deras ansikten på olika sätt. Det var ett sätt för honom att kontrollera hela konceptet och sätta sin prägel även på modellerna.
Detta är intressant då modeller ofta används och uppfattas som att de är någorlunda neutrala människoprototyper. Egentligen är de en sorts personifiering av de dockor, "fashion dolls" på engelska, som börjades skickas runt mellan hoven i Europa för att visa det senaste modet på 1700-talet och framåt.
Självklart finns det en tanke bakom valet av varje enskild modell och säkert finns det människor som ändå blir provocerade ibland och så vidare. Modellerna ska vara snygga och får då gärna stå ut till viss del. Men de ska inte störa, fokus ska ligga på plaggen. Därför ser de flesta modeller ganska likartade ut och det reflekteras inte så mycket över varför man valt en viss modell etcetera. Men det som jag insåg när Söderstam sa det där var att modellerna i reklam, modereportage och på catwalken ju är en sorts symboler. Symboler för ett värde, lika mycket som plaggen är det. Värdet varierar ju, ofta är det ungdom, att vara lyckad eller sex som modellerna får personifiera.

Jag vet inte om jag får fram min grundtanke här, men ni får ta det för vad det är. Citatet ovan är från Velvet, återigen Patrik Söderstam.