måndag 31 augusti 2009
...
Tänker på det här med autencitet och konst och hela diskursen kring att låta sig köpas/inte låta sig köpas. Vi är egentligen redan köpa och sålda igen så många gånger att det hela verkligen inte kan sägas spela någon roll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det farliga med att resonera så nihilistiskt är att man i accelererad hastighet spelar "köpsystemet" i händerna; vad göra i stället -- njuta av nedfärden? Och vad fordrar denna njutning? Dels att man accepterar riktningen, dels att man förvränger sin mänsklighet till den vida grad att man kan njuta av riktningen.
Om man kan skilja på de två domänerna människa och system, ser man att existerandet i sistnämnda är ett nödtvång och ett främjande av systemets självbevarelsedrift, medan handlingarna i förstnämnda kan vara mänskliga. Alltså: viss konst -- undertecknad hyser tillit till kvalitetsbegreppet -- kan säga något innan den blir till system. Därmed inte sagt att detta "innan" försvinner när det äntrar systemets domän; vad som återstår är en skärva av en tusenårig mänsklig egenskap, kreativitet. Denna skärva hyser också det som kan kallas beständighet.
K
Självklart är det så! Men jag menar mer att hela diskussionen kring VEM som är köpt och vem som inte är det, blir meningslös. Samtidigt är det förstås väldigt viktigt att ändå bevara tron på något annat– att inte göra det vore ju nästan historielöst.
Bra Sanna!
Skicka en kommentar