...

Jag har övertalat min mor att laga några älsklingsplagg. De är tunna som näsdukar på vissa ställen, trasiga också. Min mamma protesterar; "Den här är helt slut..! Du kan hitta en likadan någon annanstans." Eller "Jag har faktiskt kvar mönstret på den här, jag kan sy en ny" Men det är som med favoritmjukdjur när man var liten. Det är inte samma sak med en ny, även om den är exakt likadan. På något sätt finns det något fint med lagade plagg, de har ju levt. (på tal om det där med att lägga in mänskliga egenskaper i materiella ting.)