Apropå Beckmansutställningen så fastnade jag även framför Saba Geddas examensprojekt Noveau Magazine. Gedda går nu alltså ut reklam & grafisk form och vill enligt projektbeskrivningen utforska de nya möjligheter som ny media ger modetidningsbranschen och översätta gammelmedias klassiska modereportage till en mer nutida kontext. Syftet blir alltså att skapa ett reportage till framtidens modemagasin. I utställningen får detta ta formen av en serie av rörliga bilder som projiceras på ett gigantiskt blankt tidningsuppslag. Vackert är det förvisso, men jag har svårt att se den utforskande delen av det. Geddas projekt ställs nämligen inför samma problem som resten av tidningsvärlden, hur ska man egentligen ta det klassiska modemagasinet in i det nya årtusendet? Går det att fortsätta göra den här sortens modereportage, fast i rörlig form? Problemet ligger, tror jag, att en modebild inte skadas av att vara något platt, om ni förstår vad jag menar, eftersom en bild per definition är orörlig och platt. Men rörlig bild däremot, eller filmer, blir inte särskilt njutbara om man använder samma sorts poser, estetik och så vidare. Det krävs mer av modellen, och av hela den valda omgivningen. Kanske kommer det krävas mer skådespelarskills och mer satsning på det teatrala i framtiden? För ett modereportage i bildform kommer aldrig att kunna kännas levande på samma sätt egentligen, däremot en film, där måste det elementet finnas med för att det ska kännas intressant.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar