Det här med att låta kläderna leva sitt eget liv- organiskt mönstrade. En bekant berättade att han var tvungen att stoppa in sin t-shirt eftersom det var stora kaffefläckar på nederdelen. Jag ville säga något om att den ju har levt. Men jag sa inget- ibland lyckas man stoppa sig själv. Det som är lite roligt är ju att fläckar på kläder endast är ett symboliskt problem. Det gör ju varken till eller från egentligen, förutom att människor då får vet att något spillts där- och sedan inte blivit borttaget.
Och/ men ja, även jag tar bort min fläckar.
onsdag 26 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Folk får veta att man har dålig klädvård, och det brukar dras till sin logiska slutsats: -> dålig kroppsvård -> låg hänsyn -> låga ambitioner -> låg intelligens -> arbetsmarknadspolitisk åtgärd
Spinner vidare på Philips kommentar.
Vi antar att samtliga av de möjliga förklaringarna till ett fläckat plagg bär negativa konnotationer: fläcken finns där för att personen inte har ett plagg att ersätta det med, det vill säga att personen är fattig; fläcken finns där för att personen inte bryr sig om att tvätta bort den, det vill säga att personen är smutsig; fläcken finns där för att personen inte uppfattar det som fel, det vill säga att personen är okunnig om sociala konventioner. Den enda utvägen blir då att anta att personen är omedveten - “Ursäkta, men du har någonting på din tröja.”
Förr i tiden skulle upprivna och trasiga plagg hanterats på samma sätt, men nu finns det ju en mängd exempel inom modet där destruktion blivit metod, med trasiga jeans som det mest uppenbara exemplet. I dag kan man ju bära destruerade plagg, så till vida att skadorna är av sådan art att de rimligen kan förklaras som ett medvetet beslut, utan att någon säger “Ursäkta, men dina jeans har spruckit i knäna” eller “Ursäkta, men börjar inte dina jeans se lite urtvättade ut”.
Än så länge finns det nog helt enkelt inte samma möjlighet att bära ett fläckat plagg. Det kan inte fogas in i konventionen och blir därmed oundvikligen ett brott mot den; det kan inte förklaras som ett medvetet beslut. Att försöka dölja fläcken blir då också en acceptabel sista utväg, även om man skulle avslöjas, eftersom det åtminstone påvisar en medvetenhet om vad som är acceptabelt och inte.
Organisk mönstring kanske blir den nya destruktionen? Tänker mig modeller som anställs för att svira runt iförda ännu ej färdigställda designer, natt efter natt. Ett par dagars odokumenterad organisk mönstring för vanliga konsumenter, månader av väl dokumenterade platser och situationer för de exklusiva.
Philip:
Jag håller inte alls med dig. Jag tycker det är ganska uppenbart att fläckar pekar på att man har använt kläderna, att de är omtyckta. Jag tycker det är charmigt med syltfläckar, spermafläckar och vinfläckar. Skulle jag tvätta bort dem så fort de hamnade på mina plagg så skulle det vara som att jag ville tvätta bort en del av mig själv, en del av mitt förflutna.
Att istället tvätta kläderna maniskt så fort man får en liten fläck på dem tycker jag verkar högst ointelligent. dvs. om man nu vill använda hjärnan och sträva efter en bättre framtid för miljön. .. (ja, jag är uppenbarligen inte trött på den diskussionen)
Det beror ju på vilka fläckar, tycker att färgfläckar är ganska accepterade. Särskilt på skor. Mina träskor är fulla av målarfärg och det skäms jag inte för
Skicka en kommentar