tisdag 9 november 2010

På klubb

Jag var ute och dansade i helgen. Ni vet, verkligen dansade. Inte på ett rejv, men på en vanlig klubb. Jag hade träningsvärk när jag vaknade. Det var kul. Hursomhelst. Några personer fastnade lite i mitt huvud efter den kvällen. Inte för att jag pratade med dem. Men för att jag noterade dem flera gånger från min statiska position mitt på dansgolvet. Det var en ung kille, en ung bög tolkade jag det som utifrån fördomsprofilen, som var ute med sina tjejkompisar. Jag skulle gissa att de var i artonårsåldern. Killen hade en kamera. De turades om att fota varandra. De var helt klart uppklädda för att klubba. Men klubbade de? Nej.

Men de poserade som att de gjorde det. De liksom rörde sig runt i lokalen och fotade varandra i olika delar av den. Till exempel; mitt på dansgolvet i galen danspose. Eller; stående på en soffa mot en vägg, också i danspose. Närbild. Långt ifrån. Jag antar att killen hade en blogg. Som han fotade till. Jag hoppas att jag har råkat hamna på någon av de där bilderna, dansandes fult, okontrollerat. Kanske röd i ansiktet. Lite svettig. För det är väl därför man går på klubb? Förstår om jag låter som en kärring nu; men vad är det för fel på folk?

1 kommentar:

Anonym sa...

Säga vad man vill om Jean Baudrillard, men ditt inlägg får mig sannerligen att tänka på ett begrepp som hyperrealitet: det kulturella tillstånd där gränsen mellan fiktion och verklighet blir tunnare och tunnare.

Eller som Baudrillard skriver om Disneyland:

... It is no longer a question of a false representation of reality (ideology), but of concealing the fact that the real is no longer real.

Att allt fler människor banaliserar verkligheten till gagn för den digitala teater där redigerade representationer regerar, går hand i hand med den ekonomiska och politiska utveckling som kräver social distans för att fungera. Här är den typiske nyliberalen av samma skrot och korn som dessa klubbungdomar: båda tillber snäva världsbilder vilka har isolerats från sina ursprung i ett större sammanhang.

Fortsätt att låta som en "kärring"! Det är sunt.


K.D.