torsdag 3 juli 2008

Stockholm Fashion Week by Berns...

Stockholm Fashion Week by Berns är över, nu ser vi bara fram emot Moderådets modevecka i augusti och +46:s alternativa modemässa..? Liksom, sedan när är två modeveckor ett bra sätt att locka internationell press och utländska inköpare till den något avlägsna modemetropolen Stockholm? Well well, detta är förhoppningsvis inte något som kommer göras om nästa gång på samma sätt...

Generellt var det ganska många frågetecken i kollektionerna. Många plagg, som kan anses vara "trendiga" kändes inslängda i sista stund, kanske som något av en panikhandling till följd av svikande försäljningssiffror i de egna butikerna. Just det faktumet, som tros vara en följd av att människor blivit påverkade av alla de varsel om en kommande lågkonjuktur att de helt enkelt minskat på sin konsumtion och därför påskyndat det de fruktade, kändes allmänt närvarande. Det var generellt, i alla fall hos de större märkena, en känsla av back-to-basic och nästan en släng av feghet.

Jag tänker inte gå igenom alla kollektioner här då detta kan räknas till kategorin onödiga inlägg, men vissa visningar förtjänar ju faktiskt att hyllas.

Hope till exempel, som hade lyckats att göra en fantastisk kollektion som fick mig att komma på mig själv med att tänka "Så modernt!" Bra materialval, till största delen naturfärger, väl valda grafiska prints och deras ständiga förmåga att förnya sig själva.

Nicolaj d’Étoiles förvånade något genom att göra en av de visningar och kollektioner som kändes roligast. Det vill säga, det förvånade mig, som tyckte att den förra visningen var något av ett sömnpiller. Nu var den något uttjatade dandystilen borta och istället hade de satsat på en riviera-inspirerad kollektion med uppknäppta skjortor, korta shorts, kavajer i någon form av glansigt material i gott sällskap med scarfs, guldkedjor, repstumpar och nakna fötter. Det hela ackompanjerades av den sortens dansmusik som, föreställer jag mig, spelas på Stockholmsveckan i Visby. Nu kan det tyckas lite märkligt att just jag skulle falla för den här typen av kollektion. Men saken är den att det hela verkligen andades den sortens gayromantik som jag skattar högt. Helt enkelt, shortsen var lite för korta och byxorna var lite för tajta för att detta skulle kunna gå förbi obemärkt.

Carin Wester hade ju, som ni säkert vet, en öppen visning i Berzelii Park, som blev lyckad med passande inramning av växtlighet och solsken. Själva kollektionen var ganska mycket blandad kompott, i sin helhet väldigt feminin, både på dam och herr och mestadels i pastellfärger. Herrdelen var den som mest föll mig i smaken, så som det brukar bli med Wester, med en Ghandi-aktig siluett med långa skjortor och vida byxor och oväntade val av mönster, såsom blommigt och med sidenband knutna kring halsen. Damkläderna var helt klart intressanta de med, även då de ibland andades lite väl mycket Dallas, med volangkragar på blusar och så vidare. Några blusar som dock var fantastiska var de aprikosa och ljusblå med nerhasade fårbogsärmar. En tunnt stickad hudfärgad tröja ihop med tillhörande stickade shorts i dito färg var även, öh, fint. Damdelen vare lite för rörig för att kunna ge ett generellt omdöme.
Dock, var inte den sistnämnda något överstylad..?De dubbla glasögonen, sminkningen, handskarna och så vidare. Tyckte det kändes lite omotiverat, men stylisten hade säkert en bra dag. Frisyrerna med hårband på herr var i alla fall helt klart omotiverad..!

2 kommentarer:

p sa...

Jag och min mor diskuterade Nikolajs glansiga, ändå inte blanka, material än bit.

Trots att vi båda bara sett bilderna på internet, kom vi fram till en möjlig teori.

Vi misstänker att, oavsett material, så är det troligt att de använt tråd med riktigt långa fibrer (lyx på lyxen) och vävt det riktigt hårt för att få en så pass levande yta att den beter sig som den verkar göra på bilderna (detta gäller även de glansiga skjortorna och vissa av tröjorna (där öglorna kanske knutits hårdare).

vad gäller hope måste jag säga att den uppenbara elogen till art deco med a dash of 90's i de uppbyggda, avklippta axlarna är nog ett av de bästa grepp jag sett.

Sanna Samuelsson sa...

Oh, du har oanade kunskaper inom vävarområdet! Det där hade jag aldrig kunnat räkna ut..! Kan säkert stämma:)