Resedagbok II

Adopt a Highway AMERICA.

I Tupelo finns Elvis pyttelilla födelsehus. Jag köper lemonad på Grilled Pork Festival. ”Is it any goodn? Sometimes they make it too weak.” Lemonadkonnässören trycker i sig grillat griskött. Jag säger inte att jag är vegetarian. På Tupelo Main Street spelar de Elvis från högtalarna på taket. You aint nothing but a hound dog på högsta volym. Butiksbiträdena står förväntansfulla bakom svängdörrarna på den öde gatan. Det är så hett. Jag är nervös att någon ska förstå att vi inte är Elvis-fans.

Sydstatskogen blommar. Mississippifloden är bajsbrun. Mina svarta skor skimrar gröna av allt pollen. Bomullsplantorna ligger bruna och skrumpna på fälten. Ännu har det inte blivit grönt. Magnolia skymtar bland träden. Det doftar av de gigantiska tallarna. Det är en tung och fuktig vår. Onaturligt varm.

De små besprutningsflygplanen svänger snävt över de dammiga fälten. Lågt flyger de. Pappa tror att de sprutar ”roundup”, ett gift som tar död på allt på fälten, så att man sen ska kunna odla den planerade grödan i jord som är rensad från ogräs och liv. Ett otroligt märkligt sätt att vända blad varje vår. Pressa resultat ur jorden med juicepress.