Jag tänker på prylar.
Återigen tänker jag på prylar. På att ha prylar. På om man inte skulle ha prylar.
Allt jag köper tynger ner mig. I affären: jag köper en tröja. Snurrar den några varv runt halsen och går ut. En pepparkvarn behöver jag nog. Ka-ching. Ner i väskan. Ett fint nattlinne och underkläder som matchar den. Fin jag kommer vara. Stor påse. Kånkar ut den. Släpar hem alltihop. Slänger på sängen och plötsligt är de del av det jag redan äger. Massan av prylar. Högen. Ingenting förmultnar i detta hem. Ingenting försvinner. Allt är kvar. Golvet förhindrar förruttnelsen. Jag önskar att det inte vore så. Att jag inte behövde ta hand om det här.
Slitna skor är lättare än nya. Sulan är tunnare. Jorden känns igenom när man går. Varje gruskorn, varje glasbit.
Varje köp cementerar min person, vem jag är. Identiteten, denna satans börda. Jag vill inte låtsas om den, men den följer efter mig. Andas mig i nacken. Den luktar tvättmedel. Dö, identitet, dö. Jag har inte valt dig, du har valt mig.
Inlägg
7 kommentarer:
Jag tänker på dig ibland när jag ska köpa saker, tänker såhär: "Det här skulle aldrig Sanna Samuelsson köpa för det stämmer inte med henne. Men med mig stämmer inga saker." och ibland slutar det med att jag inte köper något alls. T.ex.: Ett helt neutralt tidningsställ som inte säger något om något.
Haha... Gör du? Betyder det att jag framstår som en med sammansatt identitet? Eller varför tänker du på just mig?
Ja! Jag tror att det lite handlar om att jag vistas så mycket bland både dina och Sanna Wickmans saker. Kan tänka på henne när jag ska köpa saker också. Särskilt om det är, som ett tidningsställ, något som vi behöver allihopa gemensamt till köket eller så.
Ärligt talat tror jag att en ganska stor del av det handlar om att jag förknippar dig till ganska stor del med dina saker, allt mer ju längre tiden går. Jag gjorde inte det lika mycket när du var inneboende på det där kontoret, helt enkelt för att du inte hade lika mycket och lika personligt utvalda saker då. Det märks att dina saker är viktiga för dig, även när du behandlar dem slarvigt (hehe).
Med detta absolut inte sagt att du bara är dina saker eller att de är det enda jag tänker på när jag tänker på dig!
Som jag ser det är det ett friskhetstecken att äcklas av konsumtion.
Stort tack för denna smarta och poetiska text.
Du är inte dina köp. Bara så du vet.
Nää jag vet
:-------)
Men ändå! Ibland... känns det så. Som att andra tänker så. Jag skiter nog i mina prylar egentligen. Vet inte ens vad jag skulle "rädda om det brann". Antagligen datorn. Pga dyr.
Precis såhär känner och tänker jag också. Och försöker leva efter det. Kan säga att desto mindre saker jag har, desto friare känner jag mig.
Skicka en kommentar