Min pojkvän har en hyresrätt söder om Söder. Den ligger högst upp. Den förra hyresgästen hade någon form av renoveringsdille. Trots att lägenheten inte är en bostadsrätt gjorde han om den till något som liknar bostadsrättsstil. Nakna bjälkar i taket, en tegelvägg, spotlights. Mitt i stora rummet finns en köksö, i anslutning till det lilla köket. Vi pratade om lägenheten, att det fanns något som kändes lite fel med den. Omysigt, kanske.
Sedan kom Jakob på vem boven var. Köksön. Den är rundad på ena kanten, runt där står små barstolar. När man sitter och äter där sitter man inte mitt emot varandra. Man sitter dessutom och balanserar lite vingligt på grund av de små stolarna. Det finns något ideologiskt tveksamt över den där köksön. Måltiden är inte helig där. Nej, här äter man snabbt, effektivt. Sedan springer man vidare till alla de projekt man självklart sysslar med på dagarna. Vi gick ut i förrådet och bar in det märkligaste bordet jag sett på länge. Det var så fruktansvärt tungt. Rostfärgad metall på plywood. Den förra hyresgästen hade lämnat det. Jakob hade tyckt att det var för fult och ställt in det i förrådet. Men nu står det där. Ett soffbord kanske. Men också en liten seger. Här skall inga coffetable-böcker ligga heller, för den delen.
Motsatsen till köksö-konceptet måste vara kökssoffan. Jag växte upp med en sådan. Har även turen att ha ett kök med en sådan just nu. Här sitter man länge. Lutar sig tillbaka. Kanske sover. På alla de gamla köksoffor som nu säljs som vitmålad shabby chic-kitch på Tradera sov man definitivt förr. Efter lunchen, eller vad man nu kallade det, någon gång. Man sov inte för att bli mer effektiv sen. Man sov för att man blev trött. Man tog en tupplur. Inte en quick nap. Det är skillnad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar