Exlibris

Någon nämnde något om exlibris-märken någonstans. Minns inte vem. Det är ju så med internet. Hursomhelst. Det fick mig att tänka på när jag köpte Anatole France-böcker på antikvariat som 17-åring och blev fascinerad över exlibris:arna som satt på pärmarnas insida. (Ja, jag var en ganska pretentiös tonåring i många avseenden.) Men det rörde mig att någon låtit någon rita ett eget litet märke för att sätta i böckerna i ens bibliotek. Det handlade säkert om att böcker dels var mer värda rent pengamässigt, men också att de lånades ut i större skala och därför behövde en personlig signatur för att inte försvinna. Men också att böckerna hade mycket större värde rent känslomässigt. Saker generellt hade större värde.

Det är förstås lätt att romantisera det idag. Minns inte senast jag läste om en bok. Böckerna på nattduksbordet travar upp sig som stapeldiagram och man gör sitt bästa för att hinna ta sig igenom dem. Varje bok man läst trycker man med en liten suck in i bokhyllan och glömmer bort. Jag är egentligen inte för idén om att fästa sig för mycket vid fysiska ting. Tycker till och med att det är lite tragiskt. Men om jag får välja mellan att ha överflöd och aldrig fästa sig vid någonting och att ha färre prylar och faktiskt läsa/uppskatta dem är det nog det sista som vinner. Skulle något parti gå till val i höst med orden Mindre valfrihet skulle jag banne mig rösta på det.