Betraktelser över en leverfärgad sjal

Jag har en sjal. Den är leverfärgad, stor, har fransar och kostade 40 kronor. Till formen är den nästan gjort som en poncho, fast som sjal. Jag reflekterade inte över den särskilt mycket när jag köpte den. Är väl egentligen för allt som är leverfärgat.
Jag började dock ana oråd när några, som det såg ut, Östermalmstanter, tittade gillande på mig och log när jag satt mitt emot dem på tunnelbanan. Jag tittade ner, det måste vara sjalen, tänkte jag. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det.

Idag när jag gick hemifrån hade jag sjalen på mig igen. Väl på tunnelbanan satt jag bredvid några män i 30-årsåldern som drack öl, (klockan var 11 på morgonen). Den ena av dem verkade bli väldigt provocerad av mig och mitt sällskap. Han började skrika om klasskamp, gated communitys där inga fattiga eller invandrare fick vara och avslutade anförandet med Sieg hiel! Det hela var såklart lite komiskt, men också jobbigt, framförallt eftersom jag kände mig ganska oskyldigt anklagad. För jag känner knappast att jag kan identifiera mig mer med de tidigare nämnda tanterna än vad jag kan med honom. Så efteråt funderade jag en del på vad det kan ha varit som triggade honom.

Det måste ha varit Östermalmstantssjalen! För honom var det en symbol för något slags klassförakt och fascism. För Östermalmstanterna symboliserade den väl antagligen någon slags god smak och elegans. För mig symboliserade den ingenting egentligen. Nu är det ju inte så att jag egentligen tar åt mig av vad en störig snubbe på tunnelbanan tycker. Men det fick mig att tänka på att hur snabbt man än tycker att modecyklerna snurrar, så gäller inte det för alla. För de flesta är en Östermalmstantsjal fortfarande en Östermalmstantsjal, hur mycket jag än tycker om leverfärgat och stora sjalar.