Köp / sälj

Bostadsrättsannonser från Stockholmsområdet är verkligen ett fenomen. På få andra ställen blir svenskars och framförallt då stockholmares drömmar och begränsningar lika tydliga. Här möts polerna hemma med det utomstående granskande ögat, god smak med kommersialism. Människor lägger ut sina hem här, ofta friserade i överkant för att se köpbara ut. Men frågan är– vad är det egentligen man säljer, och kanske framförallt, köper?

För en tid sedan var jag på hemmafest i de södra delarna av innerstan. Lägenheten var en bostadsrätt, uppenbart dyr, och verkade inredd med viss möda. Problemet var att den kändes fabricerad- som att ägaren hade inrett den efter, just det, en bostadsrättsannons. Väggarna var helt kala, möblerna i skandinavisk design-anda, böckerna var till och med vända med pärmen utåt i bokhyllan istället för ställda med ryggen ut som de brukar. Det enda som fattades var i princip ett strategiskt utplacerad keramikfat med citroner.

När ett hem mäts efter hur stort köpsug den skapar, när renoveringar och förbättringar sker för att öka priset på marknaden vid ett senare säljtillfälle, när människor inte verkar kunna skilja på sin egna smak och mäklarens som sålde lägenheten till dem, är det inte något som är lite, lite skevt då?