Klapprande hovar

Jag såg Jenny Wilson på Popaganda igår. Jenny Wilson är en fantastisk kvinna. Klädd i kungsblått svepande siden och guld intog hon scenen. Hennes kompband var klädda i svart och grått tyll och bestod till större delen av tjejer, något som jag nämner enbart för att, vilket som jag insåg nu, kändes lite exotiskt(!). Trumsetet, tamburinen, saxofonen och en litet miniaturgevär gick också i guld. Musiken är, som ni säkert känner till, väldigt soulig och med inslag av effektfulla pauser.

Extremt befriande med en kvinna som känns mäktig på scen istället för ömtålig och intim(kan räkna upp 100 stycken cirka.)