...

Tänker på det här med autencitet och konst och hela diskursen kring att låta sig köpas/inte låta sig köpas. Vi är egentligen redan köpa och sålda igen så många gånger att det hela verkligen inte kan sägas spela någon roll.

Anatomy of a Magazine Cover

Elin tipsade mig om konstnären Nate Page och hans fina utkarvade tidningar. De får mig att tänka lite på gamla tiders anatomi-planscher och Fashionspots neverending forumtråd Anatomy of a Magazine Cover !

Klapprande hovar

Jag såg Jenny Wilson på Popaganda igår. Jenny Wilson är en fantastisk kvinna. Klädd i kungsblått svepande siden och guld intog hon scenen. Hennes kompband var klädda i svart och grått tyll och bestod till större delen av tjejer, något som jag nämner enbart för att, vilket som jag insåg nu, kändes lite exotiskt(!). Trumsetet, tamburinen, saxofonen och en litet miniaturgevär gick också i guld. Musiken är, som ni säkert känner till, väldigt soulig och med inslag av effektfulla pauser.

Extremt befriande med en kvinna som känns mäktig på scen istället för ömtålig och intim(kan räkna upp 100 stycken cirka.)

Sara Isaksson

Missa inte modevandringen i Vasastan som Fashionplay anordnar just nu!
Ovan ser ni Sara Isakssons klädinstallation med titeln Kontroll(förlust). Den ena är en extremt lång vit klänning, så lång att den inte ens är med helt i bild, uppenbarligen. Den släpar i en svart vätska av okänd sort– tjära, bläck, mascara kanske.
Den andra skapelsen, också signerad Isaksson, tänker jag på som "korsstygnshelvetet". Det är alltså en vit klänning med lite puffärmar som är översållad med korsstygn. Så översållad att den liksom blivit förvriden, hänger den som en påminnelse om svunna syslöjdstimmar.

Foto: Jon Hertov.

...

Ovan ser ni en person jag och mina vänner obsessat lite över senaste året.Han har setts på bloggar som Jak & Jill och sett ganska överjordisk ut. Vem är han? Vad heter han? Och framförallt, hur gammal är han?

Nu är mysteriet löst- enligt Diane Pernet, som uppenbarligen tagit honom under sina vingar, är hans namn Charles Guslain och har två år kvar på gymnaiset, vilket innebär att han är 16-17(?).

"Charles is an extremely well read and cultured high school student, two years left before he can apply to Central Saint Martins. He does not want to be a model, he wants to be a designer. Most likely, he'll do both."

The Fader skriver så här: "If he doesn't end up being the next Hedi Slimane he will probably end up dating him"

Varför skrev ingen så här om mig när jag var 16-17? Kanske var bra i och för sig, att vara barnstjärna är ju tydligen negativt för ens allmänna välmående. Märkligt att han verkar ha tagit klivet förbi hela mode-hierarkin och istället blir upphöjd som något slags underbarn.

Och ja, självklart är han med i nya numret av Love med ungdomstema.

Putin + häst = magi

Han må vara osympatisk på de flesta övriga vis, men en känsla för symbolik/stämning, det har han ändå!

Säck och aska

Man är så trött på allt svårt, arty, avant garde, ja ni vet. Egentligen inte på riktigt, det är inte så att jag gått över till att gilla glamour och glada färger istället. Men sedan när blev avant garde och high fashion samma sak? Det är lite svårt för mig att få ihop. Jag kommer vara förvirrad över det här ett tag, känner det på mig. Som tröst kan man tillsvidare gå tillbaka till själva grundinnebörden av svår:

"Säck och aska
Vid sorg och botgöring brukade israeliterna bära ett plagg av säcktyg eller svepa in sig i säcktyg och strö aska över sig. Uttrycket "I säck och aska" betyder "i djup sorg". från biblisk ordbok.

Den moderna visualiseringen, på något sätt, ser ni ovan, fråga mig inte om kopplingen. Via Lynn and Horst, foto Alasdair Mclellan

Kroppen revisited

Kroppen är ett evigt förfall. Kroppen går inte att justera, räta upp och beskära. Den finns där, går, står och ligger. Rör sig i invanda mönster, skyr de icke bekanta. Ibland får jag känslan av att så mycket vi företar oss och sysslar med kommer ur och piskas på av skamkänslor inför just detta.

Det är synd om människorna– vi har kroppar som vi försöker gömma. Alla dessa skavanker, sekret, eksem, fel och fult som vi har bestämt inte får vara där, är likt förbannat det. Tankarna om en fräsch och sund själ i en fräsch och sund kropp är ju, och har alltid varit, en myt. Men det är ändå vår kulturs mest älskade myt– det finns så mycket att tjäna på att ha den kvar, right?

Kläder är inte till för att skydda kroppen, i slutändan är den till för att skydda omvärlden från kroppen. Till för att skydda kulturen, civilisationen, ordningen från det fula, vilda och underförstått samhällsomstörtande.

...

Systern auktionerar ut sina kreationer här:
Emma Samuelsson

...

På tal om rost– Tove Janssons vinnarbidrag till skotävlingen Shoemania som arrangerades under Stockholms modevecka precis. Bild lånad från agnesb.

...

För ett tag sedan såg jag en man i 20-årsåldern rasta sin dobermann/rotweiler/vad det nu var. Jag kan inte riktigt släppa den bilden. Mannen hade nämligen istället för koppel valt ett tjockt vitt rep som satt fast i en kedja runt hundens hals, andra repändan hade han virad runt handen. Det var thug-varianten av Paris Hiltons Tinkerbell- chiwauwa. Tvivlar på att han skulle uppskatta jämförelsen, men det var ett mäktigt hunden-som-accessoar-ögonblick.

Köp / sälj

Bostadsrättsannonser från Stockholmsområdet är verkligen ett fenomen. På få andra ställen blir svenskars och framförallt då stockholmares drömmar och begränsningar lika tydliga. Här möts polerna hemma med det utomstående granskande ögat, god smak med kommersialism. Människor lägger ut sina hem här, ofta friserade i överkant för att se köpbara ut. Men frågan är– vad är det egentligen man säljer, och kanske framförallt, köper?

För en tid sedan var jag på hemmafest i de södra delarna av innerstan. Lägenheten var en bostadsrätt, uppenbart dyr, och verkade inredd med viss möda. Problemet var att den kändes fabricerad- som att ägaren hade inrett den efter, just det, en bostadsrättsannons. Väggarna var helt kala, möblerna i skandinavisk design-anda, böckerna var till och med vända med pärmen utåt i bokhyllan istället för ställda med ryggen ut som de brukar. Det enda som fattades var i princip ett strategiskt utplacerad keramikfat med citroner.

När ett hem mäts efter hur stort köpsug den skapar, när renoveringar och förbättringar sker för att öka priset på marknaden vid ett senare säljtillfälle, när människor inte verkar kunna skilja på sin egna smak och mäklarens som sålde lägenheten till dem, är det inte något som är lite, lite skevt då?

Metallmonologerna

Snart i ett barslagsmål nära dig.

Jag älskar koppar. Älskar det som skinande blankt och som grönblått ärgat. Är det inte fantastiskt med en metall som ändrar färg när den blir utsätts för fukt/äldre? Det gör kanske de flesta metaller, men inte med så lyckat resultat som just koppar. Jag vill åldras som koppar. Jag skulle även göra vadsomhelst för någon form av brynja i koppar- det kanske låter lite over the top men bilden i mitt huvud är helt rimlig. (vit skjorta, svarta svepande byxor, liten koppar-ringbrynja)

Samtidigt slog det mig när jag såg bilder på Acnes helt underbara spikskor, hur kommer det sig att rost ses som något lite äckligt, medan koppar tillåts åldras med värdighet?
Det är i och för sig det som är så fint med spikskorna- de kan inte sägas vara fräscha på något sätt. Trampar man på någons fot på Riche med de skorna så riskerar personen att få stelkramp, förhoppningsvis får den det. Jag för ett privat korståg mot begreppet fräscht, bör noteras. Sedan återstår ju att se ifall klackarna på Acne-skorna faktiskt är rostiga på riktigt, någon som vet?

Bild lånad av agnesb.

Simpor etc

Tänkte bara uppmärksamma er på läppstiftet ovan. Sjöskumsläppstift. Vet ni vad det i övrigt påminner mig om? Simpor och grodfötter, kära, älskade program.
Från australiensiska märket Romance Was Born senaste kollektion Doilies and Pearls, Oysters and Shells.

...

Lite off-topic som vanligt: min São Paulo-mix.

Photo booth

Det är något väldigt intressant med den här photo booth-bloggen som får en att stanna upp lite. Den är på ett sätt en studie i narcissism, men samtidigt också någon slags utforskande av den egna identiteten och den egna kroppen/utseendet, samtidigt som det bara är lek!
Den där formuleringen lät kanske lite pompös, vet inte hur jag ska förklara annars– det är ett tips, hursomhelst.

Vinterskor och Nordkorea

Rörande historia från Nordkorea, 50 år senare. Vinterskor är ju som alla vet en hel vetenskap.

Fick för övrigt ett mejl därifrån idag, pga vissa personliga kopplingar till detta Detta betyder antagligen att min mejladress är uppskriven i något slags gigantiskt nordkoreanskt mejl-arkiv, denna misstanke baserar jag på att upphovsmannen var tvungen att fylla i ett formulär för att få skicka det. Spännande.

Svenskt skumgummi

Eminenta, holländska online-tidningen Mykro Mag har i nysläppta nummer #3 med svenska förmågor. Nämligen ett modereportage med Frida Ringströms examenskollektion The Foam Rubber Collection. Stylingen är signerad Sascha Ehnqvist och foto Fredrik Skogkvist.

Ringströms kantiga skumgummikläder och det absurda i formen förstärks genom valet av miljö och de till synes öde vidderna som modellerna vandrar runt i. Jag kommer att tänka på I väntan på Godot-pjäsens meningslösa väntan, om man får dra en lång parallell.

Har jag nämnt att jag älskar Mykro Mag? Det gör jag, hursomhelst, de är det bästa som hänt mode-internet på väldigt länge.

Erodera

Up-and-coming mansklädesmärket Rochambeau har inför släppet av deras höstkollektion tagit hela look book-konceptet ett steg längre. I en sorts scrapbook-liknande handbunden bok med svart läderomslag ligger bilderna mellan plattor av olika sorters metall. Metallen får bilderna att erodera och åldras i förtid. Boken ser ut som den där sortens gamla biblar som man hittar på loppmarknader, tummade, skrivna i och knappt ihophållna längre bär de på dåtidens drömmar, tro och hopp. Bilderna kommer åldras lika snabbt som kläderna– över en säsong kommer de vara svåra att skilja från varandra och utan funktion.

Rochambeaus kollektion baseras på väder, förfall, lager och skydd. Kläderna kanske inte är lika fantastiska som lookbooken, men den räcker definitivt långt.

Bilder från fashion156.

upplysning

Anna-Sara Dåvik-glasögonen nedan är gjorda i gummimassa. Själv beskriver hon sina kläder som väldigt intuition-baserade. Slutsats: gummimassa plus intuition blir en bra kombination.

Apoliva

Apoliva-reklamen som går på tv nu väcker tydligen en del känslor. Filmen är gjord av Johan Renck med modellen Adina Fohlin sjungandes en folkvisa med ny text om det svenska klimatet. Facebookgruppen "Jag är rädd för tjejen i Apoliva-reklamen" har idag 83 000 medlemmar.
Adina Fohlin är som svensk, internationellt framgångsrik modell knappast konventionellt svenne-vacker.

Är det kanske detta som skrämmer..? Okonventionell skönhet på bästa sändningstid i svensk tv, hu. Snart kanske det dyker upp reklam på tv med tjocka människor eller något ännu mer bisarrt..!