Täckjacka och trasiga strumpbyxor

I senaste numret av Bang med tema galenskap skriver Karin Eder-Ekman om hur man klär sig som en galen kvinna. Hon menar att galenskap hos kvinnor inte bara är ett beteende, ska man räknas till skaran galna kvinnor bör man även klä sig med den gruppens speciella attribut. Till dessa hör utsmetat smink, udda accessoarer, assymetri och täckjackor, för att nämna några. När Britney rakade av sig håret var inte det bara en av många till synes sinnesjuka handlingar utan för världen verkligen det slutgiltiga beviset på att hon var galen. När en kvinna i Britneys position, eller viken kvinna som helst, slutar att by sig så totalt om hur hon ser ut och uppfattas kommer hon antagligen räknas som lite galen.

Jag kan verkligen känna igen det här. När jag, som egentligen är ganska sansad, antingen med fri vilja eller av en slump haft på mig kläder som galna kvinnor brukar ha på mig reagerar omgivningen på det. Inte så att de gör något speciellt, men de kan liksom inte låta bli att stirra. Alla har vi väl suttit där på tunnelbanan på väg hem från en fest som höll på till morgonen med just utsmetat smink, trasiga strumpbyxor och kläderna på sniskan och känt sig så fel som man kan känna sig. Jag brukar känna för att utbrista ”Alltså, jag ser inte ut så här i vanliga fall, det är bara nu som jag …” Jag antar att det är någon slags rädsla för att verka som en galen, eller fallen kvinna. De brukar väl på många sätt höra ihop. Samtidigt gör detta mig förbannad och ger mig en känsla av att vilja reclaima galen kvinna-stilen.