Cindy Sherman

En av mina absoluta favoritfotografer är Cindy Sherman. Hennes produktion har genom åren, som ni säkert vet, dominerats av konceptuella självporträtt där hon i princip har klätt ut sig till olika stereotyper inom ämnen som film, historia etc. Det är oftast kvinnor i olika situationer hon porträtterar och det hela blir mycket intressant då hennes porträtt för det mesta är sprungna ur hennes egen fantasi men så ”typiska” att man nästan tror sig kunna säga ur vilken film till exempel som personen som hon porträtterar är tagen. Det hela blir för det mesta en sorts lek med kvinnliga stereotyper såsom den fallna kvinnan, den övergivna kvinnan, horan, madonnan. Vi har alla så många värden knutna till vissa begrepp att Sherman endast behöver sätta ihop dem på ett ytterst subtilt sätt för vi ska förstå vilken slags kvinnotyp det är hon porträtterar. Denna lek med stereotyper har av många setts som feministisk även då Sherman själv inte vill sätta den etiketten på sina fotografier. Men det är svårt att bortse från att Sherman på många sätt genom att porträttera sig själv utklädd till olika kvinnotyper visar på hur konstruerade dessa är. Det räcker alltså egentligen med att klä ut sig till en sådan för att verkligen bli en.
Detta får mig inte helt osökt att tänka på modevärldens lekar med kvinnoroller och myter. Handlar inte mode ofta om det? (Mansroller med för den delen.) Hur ofta basunerar diverse modetidningar inte ut att det är amazonen, femme fatalen, sexiga bibliotekarien eller lolitan som är det som gäller? Frågan är om denna lek med stereotyper cementerar fördomar eller om den helt enkelt ger kvinnor en sorts kontroll över dem? Det vill säga, klär jag mig som en lolita, väljer det alltså, så kan jag i princip göra vad jag vill med det. Jag behöver inte bete mig som en lolita för det. Det är mest en lek med intryck och uttryck. Jag vill gärna tro att det är så här, att kvinnor tar kontroll över sina liv genom att använda sig av gamla slitna stilklichéer… Men det är tråkigt att urvalet är så begränsat och att omvärlden dessutom tenderar att behandla dig så som du är klädd, det vill säga som något av ett oskyldigt barn till exempel.



Untitled Film Still # 48, 1979



Untitled # 205, 1989