Angela hearts Jordan

Det finns en utbredd tanke om att en outfit måste vara symmetrisk för att vara snygg. Det kan nog stämma till viss del. Men den påföljande föreställningen att en symmetrisk klädsel måste innehålla något stort och något litet, liksom för att balansera upp det, är något jag börjat störa mig mer och mer på. För att vara stilenligt klädd måste man alltså matcha en stor tröja med ett par smala byxor, eller ett par stora byxor med en tajt överdel. Detta känns väldigt tråkigt. Det finns en utbredd rädsla för att vara för ”stor”, som att det finns en fara i att rent fysiskt ta upp för stor plats med sina kläder. Har man däremot bara åtsittande kläder på sig, kan man lätt uppfattas som lite desperat och kontaktsökande. Detta gäller, vid närmare eftertanke, kanske mest den kvinnliga delen av befolkningen.
Jag vill slå ett slag för den bylsiga siluetten, och då menar jag inte oversized t-shirt och tajts, utan en som är bylsig rakt igenom. Stora tröjor matchas med stora byxor, gärna i bomull och med låg gren, och med en stor halsduk. Lite som i 90-talstv-serien My So Called Life där karaktärerna klär sig i något slags lite svennigt grungemode. Grunge kanske i och för sig inte känns som den fräschaste modeinfluensen just nu, den är ju som bekant ganska uttjatad men just den här aspekten av den känns inte lika exploaterad. Kanske för att den på något sätt anses lite ful. Dessutom är den ju extremt okvinnlig. Säkert den sämsta klädseln om man vill ”få sig nåt” en fredagskväll. Och det är just DÄRFÖR man ska använda sig av den.


Angela och Jordan från My So Called Life