måndag 15 oktober 2012

J-pop vs K-pop



Jag intervjuar YOHIO till nya numret av Nöjesguiden. Han är en svensk popstjärna i Japan, är signad på ett stort skivbolag och har varit med i japansk tv. Japanska fans älskar honom för hans "naturliga" visual kei-utseende och att han pratar flytande japanska. Vi pratade om allt möjligt, om visual kei, fan service och Sundsvall. 

Men så kom vi in på k-pop. eller snarare så kom vi in på Lady Gaga, som han berättade att han hatar. Gaga och all västerländsk musik- för att den är så sexuell. till skillnad från japansk musik som är oskyldig och poetisk. Jag vet inte om jag skulle kalla fan service för asexuellt, snarare tvärtom. Men i och med det kom vi in på den lite mer västinfluerade k-popen också, koreansk pop. Den hatade han också, av samma anledning, visade det sig. Han menade att k-popen förstör japansk musik, och får japanska artister att också vilja vara sexiga. Han ville rädda Japan, från förfallet som vi i väst alla är en del av. Japan är den sista utposten, och så vidare. Jag kunde inte riktigt ta med allt i artikeln kände jag, eftersom det blev rätt långt och... grovt... Det var ju inte det den skulle handla om... Men samtidigt, efter att ha konsulterat mina k-popälskande vänner(som bland annat är med och skriver The Future is Idol, tips!) så bestämde jag mig för att ha kvar det. Det kändes oärligt annars, förskönande. 

Att projicera paradiset på Japan och se det som den sista utposten mot vår dekadens är kanske lockande... Men det är också rätt märkligt. Samtidigt tänker jag att man kanske kan hitta något av svenska kids fascination för Japan där. Den där oskulden, delvis projicerad såklart, som är så olik vår estetik. 

p.s. bonusmaterial

1 kommentar:

Sebastian sa...

Jag är otroligt tacksam för att du inte redigerade bort hans snorunge attityd.

Nog för att Sundsvall är en skithåla men någon måtta får det väl vara.