Statymode

Medelhavsmuseet öppnar sin nya utställning Vita lögner på lördag. Den handlar om hur antikens berömda statyer troligtvis inte var vita, utan målade i glada färger. Jag blev väldigt förvånad när jag läste det. Den antika vita statyn har nämligen haft extremt stor påverkan på vår syn på skönhet och smak. Löjligt stor påverkan faktiskt, ända in i vår tid. Efter franska revolutionen, när man ville skaka av sig l'ancien regimes påfågelsmode, var det just till det antika man på den kvinnliga sidan vände sig. Man ville helt enkelt se ut som en staty. Man ville ha en statys kroppsform, en statys draperade ljusa/vita(!) klädsel, och en statys hållning. Gärna frisyr också. Det skulle vara skirt, gärna genomskinligt. Vilket såklart ironiserades över (se bild ovan).

Så här skriver Medelhavsmuseet:
Den vita marmorn i antikens statyer var länge en grundpelare som bar upp västvärldens kulturella identitet och visade på dess överlägsenhet. I själva verket var all antik skulptur bemålad, ett faktum som länge varit känt av vetenskapen. Trots det har ledande konstkritiker och museer fortsatt att förmedla en falsk bild av den vita antiken till den vanlige museibesökaren.

Allt det som kopplas till det vita och ljusa. Rationalitet, det avskalade och rena. Vad händer med det om de vita statyerna inte alls är vita, utan bara ett historiens practical joke? Allt blir lite upp och ner.