torsdag 1 april 2010

Soptippslivet

Jag brukade tänka att jag ville vara en sammansatt person. Jag hade förstås en idé om hur det var att vara en sådan. Och att jag inte var så såg jag som ett problem. Mina kaffekoppar matchade inte min morgonrock, mina gummistövlar hade fel färg och mina lakan hade mensfläckar som inte gick att tvätta bort.

När jag flyttade hemifrån tänkte jag att det var en vändningspunkt. När jag skulle köpa basbehovsattiraljerna för hemmet på IKEA med mamma var jag konsekvent. Mina skålar matchade mina handdukar, som matchade decilitermåttet. När jag började läsa kurser så köpte jag pennor som passade till blocket, som kom från samma märke som kalendern. På något sätt hade jag fått uppfattningen att man skulle må bättre då. Det skulle kännas mer rätt. Liksom rimligt.

Men det fungerade ju inte så, märkte jag efter ett tag. Jag samlade på mig saker. Prylar som inte passade in. Liksom man har delar av sig själv som inte passar in. Man är ju en soptipp, bokstavligen. Hemmet speglar detta. Det finns ingen poäng med att försöka låtsas som att det inte är så. Skickar en hälsning till alla er andra soptippar där ute. Man måste hela tiden påminna sig om att livet aldrig någonsin kommer se ut såhär.

11 kommentarer:

Emma sa...

Jag tycker att det låter fantastiskt. En designad, minutiöst matchad och tillrättalagd tillvaro måste vara en sann mardröm. Och att livet inte ser ut som hennes är något att vara tacksam för. Tycker i alla fall jag. Med det sagt tycker jag att du ska vara glad över att du är en soptipp!

Anonym sa...

Bra talat!

Beatrice Johansson sa...

Hon kan stanna i Harajuku, for all I care...

Benjamin sa...

Sanna, det här var det mest ärliga och (in lack of better words) spot on jag läst på länge. Jag tror att vi alla har en liten djävul inom oss som säger att vårt fläckiga möblemang inte duger eller att de fem år gamla IKEA-besticken inte är okej. Bra.

Andreas sa...

Fint skrivet

Norea sa...

Roligaste och bästa på länge!!! hahaha! jag kämpar med samma dilemma, det är så skönt och härligt när det känns okej att saker får drälla. Jag skulle gör mycket för att få vara Pippi Långstrump för en dag!

Sanna Samuelsson sa...

Norea: Äh, du kan väl vara pippi varje dag om du vill :)

Sanna Samuelsson sa...

Jag känner mig mer som herr nilsson dock... Gillar verkligen hans hatt.

Isac sa...

Du är bra!

Clara Aldén sa...

haha känner att jag gillar min skrotiga jävla lägenhet lite mer nu, asbra

Anna sa...

Haha! Älskar länken!