söndag 30 november 2008

Taboo

Jag såg en man häromdagen som hade tatuerat sig i hela ansiktet. Det bestod av ett jämnt mönster av konventionella symboler som tårar, stjärnor och så vidare. Jag kunde inte sluta snegla. Att tatuera sig just där måste vara en av de mest stigmatiserande utseendevalen man kan göra i vår kultur. Fascineras något extremt av det– vad driver en person att göra en sådan sak? Är det övertygelsen eller viljan att alltid stå utanför samhället vad som än händer? Eller ett sätt att göra klart för sig själv att det inte ens är någon mening att försöka? Jag vet att det är ett ganska småborgerligt resonemang; men vem anställer en person som är tatuerad i hela ansiktet till exempel? Samtidigt som det får mig att tänka på vårt samhälles besatthet av att hålla ansiktet rent. Man får gärna sminka sig, men det ska inte synas att man gjort det. Starka färger hör till undantagen egentligen.
Tänker också på något som Leigh Bowery ska ha sagt; om ansiktet som ännu ett ställe att måla på, egentligen. Skapa på?

Fast allt det här kommer från en människa som inte ens ork
ar använda läppstift. Låg trovärdighet på det, bakläxa etc.


Och den här bilden är ju egentligen ganska irrelevant i sammanhanget- men den är fin. Leigh Bowery bredvid Lucians Freuds oljeporträtt av densamme. Fotografi taget av Bruce Bernard år 1994
.

Inga kommentarer: