lördag 17 november 2007

Västerbotten

Tittade precis på en dokumentär på SVT:s hemsida om David Sandström och hans förhållande till Sara Lidman, Sune Jonsson, sin morfar och Västerbotten. Jag har släkt i Norrbotten, och kan därmed känna igen mycket av de omgivningar och tankar som syns i dokumentären. Jag blev extremt rörd. Jag är helt enkelt en obotlig norrlandsromantiker. David Sandström verkar också vara något i den stilen, men den lilla skillnaden att han är född i Norrland, vilket ju jag inte är. David Sandström är alltså trummisen i avsomnade hardcorebandet Refused, för er som inte vet det. Han har nu en solokarriär och bor själv i ett hus utanför Umeå. Det finns så många dimensioner av den här dokumentären som är intressant att diskutera men jag fastnade lite för David Sandströms kläder. Hans stil är lite svårbeskriven, men om ni tänker er bonde i slutet av 1800-talet på väg till kyrkan. Det vill säga med kostym, stort skägg, hatt och med ett imaginärt fickur i silver i fickan. Jag antar att detta på något sätt är en blandning av civilisationskritik, vanligt 1800-talsromantiserande och att, ja, att han tycker det är snyggt. I dokumentären får man följa honom när han letar hus att köpa och bosätta sig i på den västerbottniska landsbygden. Han tittar på ganska många hus och träffar således många västerbottenbor på vägen. Jag kan inte annat än tänka på att de måste tycka att han är väldigt konstigt klädd. Det är ganska roligt med tanke på att hans kläder antagligen kommer ur någon slags landsortsromantik. Men den sortens landsbygd som han romantiserar finns ju inte längre kvar. Nu får ni inte tro att detta var en konflikt i dokumentären, det var det verkligen inte. Det är egentligen bara jag som fantiserat ihop den, intressant dock. Måste även poängtera att jag finner denna stil väldigt… stilig.


Bild på David Sandström från 2006

3 kommentarer:

Martin sa...

http://www.galenfrysinger.com/amish_faces.htm

Han ser ut som en amish-man. spännande det här att ume-anarkismen och amish kan ge upphov till så liknande civilisationskritiska attityder.

Anonym sa...

Visst va det ett bra program, speciellt hur de tekniskt hade löst d. m. Sune Johnssons bilder o Sara Lidmans insp.filmsnuttar som om de var med i programmet.
Hälsningar mom

Anonym sa...

liksom du satt jag där, bänkad och fylldes av en viss längtan norrut, dvs till den del avlandet som jag knappt besökt och som jag bortom min romatiserade bild troligen inte skulle klara av att leva i. Men fint är det.