onsdag 7 november 2007

'Billit å bra'

Att försöka försörja sig som kläddesigner i Sverige är inte det lättaste, framförallt inte om man vill göra det genom att starta ett eget märke. Den svenska marknaden är liten och inte speciellt pengastinn. Svenska staten som brukar kunna skjuta till med pengar på andra områden som är svåra att klara sig på, som till exempel film, småskaligt lantbruk etc., är pinsamt frånvarande i modebranschen. Istället är unga designers utlämnade åt diverse tävlingar och stipendier initierade av företag och dylikt. Detta är säkert positivt på många plan, men frågan är om inte den lite mer 'arty' delen av svensk kläddesign får lida på grund av detta. Om ett företag ska stödja en designer vill de självklart stödja någon vars skapande kan vara bra ur ett lönsamhetsperspektiv.
En annan anledning till att det kan vara svårt är att konsumenterna, det vill säga svenska folket, rent allmänt är bortskämda med bra, eller i alla fall hyfsad, design till ett extremt lågt pris. Det verkar som att man hellre köper billiga kläder som man kan slänga bort när man tröttnar på dem än att köpa lite dyrare kläder, till en bättre kvalité och stödjer en god sak. Varför skulle man köpa Acnes skinnklänning från denna säsong när H&M säljer en likadan en månad senare, liksom.
Men jag finner denna attityd extremt tråkig och cynisk. Har man väldigt lite pengar att röra sig med är det ju absolut inget fel med att handla kläder från till exempel H&M eller Cheap Monday. Men jag har en känsla av att många som egentligen kanske har råd att handla från mindre och mer innovativa märken handlar billiga kläder på ren rutin. Design får liksom inte kosta. Jag tycker man kan jämföra det med ekologisk mat. Visst, den kostar ofta lite mer, men det är för en god sak och kan därför vara värt det. Detta verkar ju de flesta kunna hålla med om. Men när det gäller områden som kanske inte handlar om jordens direkta överlevnad utan om mer subtila värden är det pinsamt tydligt att människor är inget annat än lite snåla. Som konsument har man faktiskt en del att säga till om angående vilka aktörer som ska finnas på marknaden. Vill du att Sverige ska ha en något så när levande modebransch med både små och innovativa aktörer får du betala för det också. Annars kommer vi ha en framtid där alla svenska mode-elever börjar arbeta på H&M direkt efter examen eller flyttar utomlands och de enda kläder som finns att tillgå är billiga dussinkläder från internationella kedjor.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi vill se mer, du är bra!

Anonym sa...

Oj nu kommer min kommentar lite sent men jag har inte hittat din blogg för än nu...

Så sant Sanna, jag är nog lika avrage fattig som de flest är i våran ålder men hellre att jag köper en acneklänning, eller ännu hellre något mindre mer nystartat märke, än fyra H&M klänningar. Mer själ, mer känsla och används i alla fall av mig, mycket oftare än alla sorgliga traskläder.

Men som du skrev, ibland har man helt enkelt inget val...