En kommentar

Från signaturen hjortsberg. till föregående inlägg. Lägger upp den för den sortens beräkningar säger en del om hur konsumtionen idag inte på något sätt kan kallas för rimlig. Se nedan.

Humanekologen Alf Hornborg har gjort ett räkneexempel, där han jämför det arbete som utfördes av å ena sidan slavar på amerikanska bomullsfält, å andra sidan vävarbetare i London (som omvandlade råbomullen till tyg), år 1850.

För £1000 fick man år 1850:
11.84 ton råbomull
3.41 ton bomullstyg

Dessa två produkter är ekvivalenter, dvs, deras gemensamma värde gör dem utbytbara. 11.84 ton mot 3.41 ton, samma pris. Den tid som det tog för att få fram dessa produkter var:

För råbomull: 32h
För bomullstyg: 4h

Det som hände här, genom pengarnas utjämnande kraft, är att engelsmännen lyckades byta 4h arbetstid mot 32h. Vidare, den landyta som dessa produktioner tog i anspråk var:

För råbomull: 58 hektar
För bomullstyg: Mindre än 1 hektar

Såhär fungerar det fortfarande, med många varor. För att denna ekvation ska gå jämt ut - med andra ord: för att vi ska kunna ha billiga bomullstyger samt maximalt utnyttjade landytor - krävs det att någon, någonannanstans, arbetar för löner som står i extremt låg proportion till det värde som produkten genererar, samt utnyttjar sina landytor till bomullsproduktion och inte, t.ex., mat (vilket ofta sker i länder där inte alla har mat).