Originalet från New York

Bild från stureplan.se

Det är första dagen det snöar och jag är på en fest i en stor lokal i centrala Stockholm. Inte bara jag, förresten. Alla är där. Elementen för en lyckad fest är närvarande- ett karaokerum, hippa dj:s från New York, lite mindre hippa dj:s från Stockholm och mycket alkohol. Ändå är stämningen något stel. I klungorna på festen finns en outtalad fråga hängande, vad gör vi här?

Värden för kvällen är nämligen något så ovanligt som ett nytt mineralvatten. För att fira den svenska lanseringen bjuder man ett antal personer på fest. Vattnet går i grälla färger och smakar som utspädd saft. Spetsat med vodka smakar det förstås som vilket annat vatten som helst. Jag läser på flaskan. Glaceau Vitamin Water. Vänder på den och hittar ett Owned by the Coca Cola Company. Jag tittar på drinken i min andra hand. Tar upp mobilen och sms:ar till en vän som stannade hemma. Du missar ingenting.

Skränig elektro spelas i lokalen. De som är dj:s för kvällen är ett gäng 20-åringar, ursprungligen modebloggare. De får mycket bokningar, framförallt på fester ordnade av företag eller liknande samt på Stureplansklubbar. Med sig har de ett entourage av vänner, som gärna låter sig fotograferas av vimmelkamerorna. De har långt hår, tungt sminkade ögon och ser uttråkade ut. PR-människor går runt och fixar med saker. En av dem ser på mig och ler. Få av besökarna dansar utan de flesta driver mest runt i den gigantiska lokalen. Aktiviteterna är många här. Intrycket blir nästan ett tivoli i miniformat. Skapat av den anlitade pr-byrån som är livrädda för att någon ska bli uttråkad.

Besökarna på festen är svartklädda unga Stockholmare, vana vid liknande fester, om än kanske inte arrangerade av Coca Cola Company. Det finns kretsar i Stockholm där tonåringar vänjer sig vid att bli bjuden på alkohol av företag innan de ens fyllt arton. Ingen moraliserar över det här. Vissa av besökarna har fått inbjudningar med uppmaningen Din inbjudan är strikt personlig! Ändå har ryktet om festen spridit sig. Det finns en term för det- ful-osa. Man mejlar sitt namn till arrangören som om man var inbjuden och hoppas att ingen märker någonting. Vem som från början faktiskt fått inbjudan spelar dock ingen roll när man väl är inne på festen.

Man kindpussas, dansar lite förstrött och poserar för kamerorna. För kameror finns det i överflöd. Nästa dag kommer bilderna finnas på någon av de otaliga svenska vimmelsajter som dykt upp de senaste åren. Bilderna blir ett bevis för att festen ägt rum och även en legitimering för de av besökarna som fotograferas. Titta, jag var där. Jag var bjuden. Samtidigt blir företaget för de som i efterhand tittar på bilderna sammankopplat med dessa vackra människor. I alla fall är det detta som är tanken. När jag vid ett senare tillfälle ser dessa bilder ser det ut som världens roligaste fest. En känsla som liknar avundssjuka infinner sig, trots att jag var där och således minns att det knappast var det.

Senare talas jag vid med en bekant vid ett av borden. Han förklarar att han alltid brukade köpa mineralvattnet vid besök i New York. Det har funnits liknande i Sverige men det här har man bara kunnat köpa där innan. Originalet från New York, säger han.

Snöflingorna faller över ett öde Stockholm på vägen hem. Vi går ifrån festen på vingliga ben och tunga väskor. Ingen är så dum att de inte plockat på sig en flaska eller tre under tiden vi varit där. Stämningen är nu god, om än med något märklig eftersmak. Vi skrattar åt festen. Hur lättlurade tror de vi är?

Några dagar efter fester sitter jag med min pojkvän på tunnelbanan. På sätet bredvid oss ligger en tom Glaceau Vitamin Water-flaska. Jag nämner festen och tar upp flaskan. Vad är grejen, frågar han. Jag börjar förklara. Det är ett mineralvatten som bara funnits i New York och som nu kommit till Sverige. Originalet från New York, hör jag mig själv säga. Plötsligt blir jag medveten om att jag precis upprepade det som sades till mig på festen. Min av en händelse med reklam arbetandes pojkvän ser på mig. Vet du hur mycket det där är värt, att du säger det till mig? frågar han. Jag ser på flaskan igen. Vattnets slogan är till och med Originalet från New York. En fras som arbetat sig in i mitt språk, utan att jag märkt det.

Få av de som var på festen verkade särskilt positivt inställd till produkten efteråt. En vän sa senare Det finns en gräns för hur mycket man kan bjuda på något och sedan förvänta sig att folk ska vilja betala för det sen. Vi lovade varandra att aldrig köpa Glaceau Vitamin Water. Men på bilderna på vimmelsajterna ler alla. I handen håller de en flaska. Owned by the Coca Cola Company.