Inspiration är ett ord som används flitigt i mode och design-bloggfloran. Det används ju förstås i tidningar med samma tema också, men framförallt har det etsats in i bloggares och bloggläsares vokabulär. Jag känner mig lite fundersam angående användningen av det här ordet, för inspiration är ju ett begrepp som leder vidare någonstans. Det leder till ett skapande av något, enligt ordboksdefinitionen egentligen vad som helst, men ofta menar man kanske någon form av konstnärligt skapande, rätta mig om jag har fel. Länken mellan inspirationen och det färdiga 'verket' är förstås kreativitet, vår tids honnörsord kan man väl kalla det. (Copyriot har skrivit ett mycket bra inlägg om detta, läs även kommentarerna!)Men när det gäller mode och kläder, vad är det egentligen man inspireras till att skapa? Vad är det Elin Kling, för att ta ett exempel, syftar på med sin rubrik i det här inlägget? Bilden föreställer en modell iklädd en tjock kofta, någon rutig överdel under det samt fläckiga jeans(se ovan).
Det som ska skapas är en outfit. En outfit är ju ett låneord från engelskan, som väl skulle kunna definieras som någon form av klädkomposition, med plagg, väska, skor och övriga accessoarer inkluderad. Om en outfit är något man med hjälp av kreativitet har skapat, kan det ses som ett verk då? Kanske kan man få det att verka lite mer seriöst, om man ser det som så.
Samtidigt gjorde ju många modebloggar en sväng för några år sedan åt att mer dokumentera och delge sin livsstil, mer än bara sin personliga stil. Inspirationsordet hängde dock med och fick i och med det en vidare betydelse. Nu verkar vad som helst kunna vara inspiration (se detta slumpmässigt valda inlägg för exempel). Här frågar vi oss igen, inspiration till vad? Inspiration till hur man ska leva? Är ett liv också en komposition på samma sätt som en outfit, själv ihop-plockat av en kreativ människa? Är alla människor inspirerade och kreativa då? Kanske måste man ha medel och möjlighet att konsumera för att vara kreativ?
Inlägg
2 kommentarer:
tack för en himla bra blogg=). tänkte på det här med att skapa sin egen out-fit..är himla kul att det finns så många härliga bloggare att inspireras av, men tycker samtidigt att det är himla tråkigt att de finns de som kopierar fahrman, kling och blondinbella rakt av..fast som du säger: har man inga medel, varken fysiska(kläder) eller psykiska (egna idéer), så är det väl bra att modebloggarna finns. eller?? jag hyser nog en hat-kärlek för ovannämnda. ha en bra dag! kram Hanna i Vänersborg
Alltså, eh... Jag tyckte det här inlägget var väldigt bra, men har inte så mycket att tillägga egentligen. Jag har alltid fått lite obehagskänslor av ordet inspiration i modebloggssammanhang av någon anledning. Liksom, ska man bara gå omkring i vardagen helt uppslukad i sig själv och bara... oooh inspiration!!! Känns inte som ett sunt beteende direkt. Jag grubblar så mycket just nu över varför jag själv håller på såhär egentligen, och tänker så himla mycket på diverse kläder jag ska köpa och outfits jag ska sätta ihop... är det för att jag vill förhöja vardagen, göra den till något sorts konstverk? Det känns mest som en verklighetsflykt. Ursäkta för svammel, tack för att du skriver.
Skicka en kommentar