Dj-duon Rebecca och Fiona, bild från DN PåstanJenny Damberg skriver en ganska reflekterande artikel om It-girls i DN Påstan idag. Ändå är det något med artikeln som är lite beklämmande. Damberg spekulerar kring begreppet, och även hur det kan användas i Sverige. Att jämföra svenska bloggare som Michaela Forni eller Petra Tungården eller djs som Rebecca och Fiona med amerikanska världskända it-girls som Paris Hilton och Nicole Richie fungerar inte, menar flera i artikeln. Dels har de inte samma bakgrund som de sistnämnda föddes med, men de är även mer hårt arbetande, antyds det. Ebba von Sydow säger i artikeln att hon alltid sett Paris Hilton som en affärskvinna, men det läggs det inte så stor vikt vid det i övrigt.
Damberg frågar sig varför hon inte skriver en liknande artikeln om it-boys, men svarar nedslaget; de är inte lika uppseendeväckande, och it-girls är, förstås, ett mer inarbetat koncept. Det som gjorde att jag reagerade på artikeln, och på hela begreppet egentligen, är att en viktig aspekt får alldeles för lite utrymme. Nämligen den begränsade tiden, som it-girls antas finnas, och ges utrymme.
Det framgår i artikeln att de själva är väl medvetna om det. Rebecca och Fiona talar om en treårsplan, som när den är slut antingen slutar med att de är för slitna, eller är på toppen och inte kunna ge mer. Michaela Forni kommenterar en kommande skokollektion med; "Tänk om de kommer hösten 2011 – då kanske jag är avdankad, haha. Jag måste passa på!"
Det hela känns väldigt likt något slags marknadstänk. De vet att deras nyhetsvärde kommer vara över om ett litet antal år, och behöver därför göra så mycket som möjligt nu. De har det, men det är bara till låns. Oavsett hur hårt de arbetar nu, vilket verkar underförstått. Här och nu.
Varför det inte finns några It-boys? Enkelt, unga män behöver inte tänka på sin karriär i treårsplaner. Deras existensberättigande är inte kopplat till tidsandan, för eftersom att de är män har de ett evigt värde som inte behöver understrykas med ett it-epitet. Man kan vara hipp och vara 40-årig man i Stockholms klubbvärld. Föreställ er en kvinna i samma position? Svårt, oui?
Inlägg
6 kommentarer:
Sista stycket är så sant, så sant, så sant.
Men är det något att sträva efter måste man ju fråga sig...
Mkt bra inlägg
Den bästa bloggen i Sveriges bloggsfär. Stort TACK till dig, Sanna! Man får sig alltid en tankeställare när man läser dina inlägg. Så väldigt uppfriskande. Och detta stämmer verkligen, inte undra på att det inte finns några it-boys... Hoppas din blogg når ut till många!
TACK för berömmet! Och för kommentarerna. Är väldigt tacksam för att ni bemödar er med att stanna upp här, trots textmassan, plus att ni kommenterar!
fasen. läste artikeln i DN och kände frustration. både över att it-brudarna framställs som några vilka 1. är lätta att klanka ner på/putta åt sidan 2. ska klankas ner på/puttas åt sidan, men också över det du beskriver som unga mäns icke existerande behov av att strukturera upp sin tidsbegränsade karriär - cuz they'll live on forever (vet att det -egentligen- är fel sfär att jämföra med men hej greven!)
men det här med att klanka ner på, kanske är det bara jag som, i egenskap av att vara brud, känner avundsjuka inför de här brudarna - vem fan är hon, bättre än mig. trist, uttjatat och onödigt att ständigt klanka ner på andra brudar istället för att uppmuntra. men jag försöker, och det hoppas jag att fler gör. anledningen till att jag känner avundsjuka är ju att de här brudarna är så jävla grymma, och att jag själv är brud, så då jag från att jag var litet kid har fått lära mig att avguda grabbarna så gör jag det. whatever it takes. och jag hatar det.
så låt oss hylla brudarna. i förrgår var det vaginans dag, på midsommar dansar vi kring midsommarfittan. för vi har ju under hela våra liv lyft fram männen, och det kan man ju se att fler gör (tänker på vad du lyfter fram ur DN:s artikel).
ja gud vad jag svävar ut. men jag blir så förbannad, och less och jag vill att saker ska förändras, det verkar ta sån jävla tid bara.
FIN BLOGG, FINA TANKAR, TACK!
Skicka en kommentar