torsdag 16 oktober 2008
En fantastisk man
Jag vet inte om jag har berört min kärlek till Fantastic Man här förut? Nu har väl de flesta som vilat blicken på detta magasin känt några slags känslor av uppskattning, men tänkte ändå beröra ämnet här. Fantastic Man har en sådan lugnande effekt på mig- en känsla av att allt kommer ordna sig. Jag föreställer mig att det är för att jag inte riktigt tillhör målgruppen, den kanske kan känna sig något stressad av alla dessa detaljbeskrivningar som tidningen till absurdum handlar om. Det är ett evigt projekt, rätt märke, rätt passform, rätt längd (rätt man), som syftar till att skapa något slags internationellt nätverk av gentelmän, eller fantastiska män. Jag själv kommer troligtvis aldrig bli någon fantastisk man, möjligtvis en dito kvinna, men det är ett annat kapitel. Jag som läsare är enbart voyeur, behöver ej involvera mig.
Omslaget till senaste numret är fotograferat av Matthias Vriens och föreställer konstnären Francesco Vezzoli som blundandes ligger bakåtlutad med en fond av blått pool-vatten. Francesco Vezzoli som objekt, ett obesvärat objekt i poolmiljö. Fantastiskt omslag. Samtidigt kan hela gentlemanstanken som presenteras irritera mig, om man nu skulle för sig att tänka ur ett klass- eller genusperspektiv. Men då kommer pärlor till modereportage som det där de använt sig av "lovely London lesbians" som modeller visandes herrkläder, eller det där två unga manliga modeller luktar på varandras halsar, armhålor och så vidare.
Det är även fantastiskt att de i en text om stora fårskinnhandskar, som sätts i motsats till tidigare säsongers slimmade skinnhandskar, påpekar att layering(finns det någon bra ord på svenska för detta?) i ärmsluten är ett bra sätt att få en intressant look. Det handlar inte om snabb shopping, även om de ofta tipsar om inköpsställen och butiker. Det handlar på något sätt om ett mödosamt byggande av en utseendemässig och personlighetsmässig identitet. Antar att det är så upplyftande att läsa eftersom det på något sätt blir en motvikt till alla modebloggar som man liksom tvångsmässigt intar.
Beskärd bild ur Fantastic Man nummer 8
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar