Gjorde den klassiska skolstarts-shoppingrundan idag. Det finns något ritualliknande i att köpa kalender, anteckningsblock, papper, pennor och så vidare. Allt är så gräsligt, vilket gör det hela till lite av en sport, hur hitta minst gräsliga kalender etc.? Var även tvungen att inskaffa ett par bruna läderskor, även de en del av min förbereda mig för hösten-ritual.
Hursomhelst, gick av en slump förbi ett häng med Ida Sjöstedt-kläder och slogs av det fantastiska i att Ida Sjöstedt som märke finns, i Stockholm, idag. Nöp i plaggen, ormskinnsimitation, rosa plysch, paljetter och så vidare och tänkte vem vågar ha på sig det här? Ida Sjöstedt bör verkligen ha en eloge för sitt sätt att helt respektlöst bryta mot alla regler om god smak som finns och dessutom lägga in element av humor i sitt skapande, något som det inte finns något överflöd av i svenskt mode. Men jag undrar hur det går att upprätthålla ett sådant märke ekonomiskt? Jag skulle ju inte direkt köpa, även om jag uppskattar plaggens symboliska värde, är det någon som gör?
Såg en bild på ringen som Ann-Sofie Back gjort för NK och deras limiterade 'unika ting'-kollektioner för hösten och fick en liknande känsla. Kan i och för sig vara så att Back mest vill driva med hela NK och lyx-begreppet genom att göra en ring som är så... överdrivet "lyxig".
tisdag 19 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag var faktiskt och frågade vad den där kommer kosta på NK och de visste inte, hursomhaver är den underbar...
Du kolla min nya: http://ilgd.blogspot.com/
Kram Per
ja, herregud, svenskt mode är totalt humorbefriat. nakkna är mitt bästa exempel, du såg säkert när de var med i SVT's "velvet", och claes berkes sa att han inte gillar humor.
jag dog där och då. hur fan kan man inte gilla humor? så jävla skitnödiga människor.
Skicka en kommentar