Det är sällan jag ger mig in i debatter på bloggar. Jag vet inte varför. Tycker att det mesta blir sagt, eller så är det för konstig ton att inget går att sägas. Nu tänkte jag dock flytta debatten från kommentarsfältet på Daniel Björks blogg och ut i vad som brukar kallas för bloggosfären. Daniel skrev en text om Terry Richardsson-gate och om hur han är tveksam till alla sorters ingripande från annat håll i mode och konstvärlden. Att moraliserande där i historien bara varit av ondo. Att de kreativa sfärerna av tradition varit en tillflykt för alla avvikande, som homosexuella och starka kvinnor. Att ett ingripande där bara kan leda till sämre mode, och sämre konst. Och kommentarerna haglar. Hur kan man försvara Richardsson? Det kan man bara inte.
Och nej, det tycker inte jag heller att man kan. Men jag känner att den här diskussionen kräver någon slags definierande av vad moral och moraliserande egentligen betyder. Moral är ett samhälles gemensamma regler för vad som är rätt och fel. Ofta sådant som inte går att bestämma med lag utan som snarare präntats in i medlemmarna i samhället med hjälp av uppfostran, och i vissa fall, indoktrinering. Därför antar jag att många är tveksamma till begreppet. Moral anses vara något som kommer ovanifrån och som slår ner på de som inte passar in. Det var det som drabbade amerikanska kommunister och homosexuella under 1950-talet under den så kallade McCarthyismen, till exempel. Skulle man kunna jämföra Terry Richardsson med den sortens avvikande samhällsmedborgare?
Jag menar att man inte kan det. Terry Richardsson har makt och han utnyttjar det som vit och heterosexuell man. Det finns ingenting avvikande hos honom. (Om man inte ska räkna hans förkärlek för tamponger som beskrivits i en av artiklarna) Han tillhör förvisso en bransch där många av övriga samhällets moraliska riktlinjer inte erkänns. Det gör att den miljön är friare. Men han utnyttjar den felaktigt. Att folk vill sätta dit honom har inte med sedlighet att göra, att hans bilder skulle ha gått över någon slags sedlighetsgräns där folk blir förskräckta. Snarare har det att göra med att den sexuella makt som man trodde var simulerad i bilderna visar sig vara på riktigt, via utsattas vittnesmål. Och nej, jag tror inte att moral>konst, som Tavi skriver, men jag tror heller inte på sedlighet>moral. Sedlighet handlar om vad som får visas upp, i nakenhet eller sexuella handlingar.(Och det är inte det som den här diskussionen handlar om, väl?.) Moral handlar i det här sammanhanget om att man inte ska utnyttja sin maktposition till att få folk att göra saker de inte vill. Gränsen är för mig väldigt tydlig.
Bild från Ladygunn.
Inlägg
3 kommentarer:
Gött. Sällan en besvikelse att gå in på din blogg. Välskrivet, väl genomtänkt, väl rutet. Top 10 favoritbloggar!
Björken "diskuterar" det här genom att bl a kontrastera sig själv mot någon sorts påhittad moralist-fiende som han kan tillskriva lite random åsikter (böghatare, ogillar avvikande osv). Notera att den här moralist-fienden öht inte har synts i diskussionen på hans blogg, där finns bara människor som är upprörda över ett antal tämligen uppenbara övergrepp och en snubbe som utnyttjar sin maktposition.
Och om vi nu ska diskutera moral+mode så får vi heller inte glömma att det i slutändan inte är mainstreamsamhällets moral som automatiskt härskar i modekontexten; utan där är det Terry och Daniel som är (två av) auktoriteterna. Och i den moral som de utövar respektive förespråkar (eller åtminstone inte fördömer) är en osoft fotografs övergrepp ett exempel på "fri kreativitet".
Du sätter ord på vad jag tänkt men inte lyckats formulera själv. Bra poäng och bra skrivet.
Skicka en kommentar