onsdag 9 september 2009

Kroppen revisited revisited

Man föds med en kropp. Kroppen växer i takt med att man själv växer inuti. Man bär runt på den, och den bär runt på en själv. Ofta tänker man inte på den, men ibland gör den sig påmind. Detta sker oftast när den av någon anledning gör sig obekväm. Kanske är den sjuk, luktar konstigt eller så passar den inte i kläderna man försöker dra på den. Kroppen är av sig självt, vissa aspekter av den är omöjlig att påverka. Men kroppen är också ett objekt som hela tiden tolkas och omtolkas. Exakt hur den tolkas har vi antagligen en aning om, men oavsett har vi svårt att påverka det.

Den eviga diskussionen om vår kulturs sexualisering av kvinnokroppen/kroppar handlar till syvende och sist om tolkningar. Kvinnokroppen är i vår bildkultur kodad med en sexualiserad mening, därför bedöms den utifrån hur lyckad som sådan den upplevs vara. När en kvinna väljer att till exempel inte bära en bh, kommer hon antagligen tolkas på ett sätt som kanske inte är menat, även om hennes urpsrungliga val kanske handlade om bekvämlighet eller brist på tvättade plagg. Dels så är hennes kropp i egenskap av tillfällig frisläppthet och formlöshet kodad, dels så är själva valet att välja bort just bh:n kodat med sexuell mening, eller i vissa fall, politisk.

Bh:ns funktion, ett litet sidospår, vad är den egentligen? Om man inte har större byst än, säg, B-kupa, varför ska man då ha det? Är det inte bara ett symboliskt plagg, en sorts grindvakt mellan sexuellt och icke-sexuellt? Två formar för kvinnligt kött?

Och det är problematiskt att en kropp upplevs vara primärt sexuell, trots att kroppen i sig inte ägnar sig åt några sexuella handlingar. Att ens kläder blir tolkade på ett visst sätt, går knappast att undvika, då de är en form av tecken, som man oftast själv valt att sätta på sig. Men kroppen, kroppen, kroppen, vad ska man göra med den?

3 kommentarer:

Anonym sa...

För många kvinnor ligger kuporna över B, av bekvämlighetskäl använder man då helst bh:n och undviker värk och sår. Mina vänner som har mindre bröst däremot använder inte alltid BH, jag uppfattar inte att någon tolkar det sexuellt. Självklart är det fel att bröst blivit något som ska döljas men rent biologisk har de ett syfte att förutom till amning även fungera sexuellt upphetsande.

Tina sa...

Har en del att anmärka på i Anonyms inlägg, men orkar inte.

Istället:
Det är så besvärligt och svårfrånkomligt hur tätt förknippade kläder är med kroppen, att en kropp är svår att visa upp utan att sexualisera den. Den enda (kvinno)kroppen som kan visas upp utan att bli sexuell är den smala modellkroppen, som på något sätt blivit sexuellt neutral - kan vara sexuell, absolut, men bara i samband med sexuella poser och gester, inte i sig. Eller?
Är det i själva verket bristen på vidare rörelse som gör att modevärlden inte kan släppa de smala modellerna? Att en kropp som dallrar, svänger och skakar när man går (vilket ju även en kvinnokropp med BMI på t.ex. 20 normalt gör) vänder blickarna till kroppen som symbol istället för kläderna som konst.
Tänker också på anorexian som ett sätt att inte bara ta kontrollen över sitt eget liv, via ätandet, utan också över andras blickar på sig - den anorektiska kroppen kan inte vara sexuell.

PS: Alltså jag fattar att inte modell=anorektiker, det är smalheten jag är ute efter.

Miss C sa...

Denna bloggen är ju fantastisk!!! Riktigt bra texter!!!