tisdag 4 mars 2008

Fashion zeitgeists

Bläddrade precis igenom ett anteckningsblock och hittade anteckningen "Modet har blivit vad konsten ville bli- den konstform som fångar zeitgeisten" som jag tror kommer från när jag läste "Fashion Zeitgeist" av Barbara Vinken. Ganska intressant tanke; att den moderna konsten från början hade ambitionen att den skulle fånga den pågående tidsandan , men att den på grund av sina höga hästar, avskiljdhet från gemene man och svårtyddhet misslyckades någonstans på vägen. Medan modet egentligen bara handlar om det; tidsandan. Det vill säga, att det konsumenter känner passar dem är också det som passar tidsandan på många sätt.
Men det jag spontant kände när jag läste den här meningen är att det, på tal om ett föregående inlägg, kanske inte riktigt stämmer längre. Det vill säga, att även modevärlden har kommit såpass långt borta från sina "kunder" att det blir en otakt i trendcyklerna. Trenderna är som sagt såpass många att det hela blir så mångsidigt och mångbottnat att det blir svårt att säga att det fångar en speciell tidsanda. Eller så är det det som är själva tidsandan; den allmänna förvirringen.

6 kommentarer:

philip sa...

Den allmänna förvirringen är en snygg eufemism för demokratiseringen av information. Och när alla har tillgång till allt hela tiden, vem ska då säga vad som är trendigt eller inte?

Men kanske är det dit vi är på väg. Världsfrånvänd konst, världsfrånvänt mode, vad härnäst? Världsfrånvänd musik, film, form, grafik, dans, tankar?

När vi hela tiden kan få det mesta i informationsväg när vi så önskar det, vad är det vi förlorar? Mystiken bakom nästa säsongs kollektion? Orsaken att ringa och se hur vår vän har det (när det ändå presenteras på mikrobloggen)? Lägstanivån sänks när alla får vara med och leka?

Eller är det dags att börja klura på ett nytt sätt att se på kulturskapande i olika former? För den poststrukturella ångesten som finns nu känns aningen krystad när den håller fast i det man alltid gjort(?)

Jag vet inte, bara en tanke.

Sanna Samuelsson sa...

Åhå, ja. Bra där! Jag menade det inte alls så elitistiskt som det lät, eller lät det så..? Jag menar bara att man knappast kan säga att modet längre fångar tidsandan; vilken tidsanda liksom? Lade egentlgien inte in något värderande i det, så.

philip sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
philip sa...

Skönt att du kortade ner mitt där. "Vilken tidsanda?" är precis det jag letade efter.

Mainstream, underground, trendigt, coolt, allt det är liksom lika utdöende som det var inpräntat i slutet av 90-talet.

kulturell elitism är det gamla systemet, där dom coola observerade det coola, där designers fångade tidsanda. jag tror inte vi upptäcker om det nya systemet är bra eller dåligt förrän efteråt, om inget annat händer innan dess. orkar inte elaborera, får skriva ett eget inlägg istället. :D

Andreas sa...

Jag vet inte om jag håller med om att coolt och ocoolt håller på att "upplösas" (även om det är en rätt poppis tanke just nu), snarare känns det som att det blir tydligare hur mycket mode är ett teckensystem som ständigt förändras av aktörer med skiftande mängd kulturellt och socialt kapital.

Om en cool person (=någon som bekräftas socialt av lika kulturkapitalstarka aktörer, ofta från samma habitus, för att prata med Bourdieu) har ocoola kläder kommer också kläderna bli coola, och vice versa.

Eller är jag banal nu?

philip sa...

Det första är väl rätt, men inte vice versa. Ocoola kan ha coola attribut och bli coolare. ett tag.

För cool slutar vara det så fort det observeras. När du, eller den coolaste katten på jorden sett cool så har det redan gått vidare, därav sin charm. Den har en mystik, en exklusivitet, som knappt de coola kan greppa. Men de är närmast.

Jag menar att cool och ocool håller på att upplösas i det gamla sättet. Där vi hade begränsad cool, i mainstream och i subkulturer. Men när ingen finns för att säga vad som är cool längre, eller rättare sagt: När alla säger vad som är cool, hela tiden, så måste cool ta vägen någonstans, men var?

Kanske på individnivå, men då har cool förlorat lite av sin följarstatus. Men förhoppningsvis kan vi se individuell cool som personligt och positivt.

För det jag försöker adressera är att vi har haft stora system inom samhället som styrt de skapande krafterna hos människan att inordna sig i en elitistisk struktur.

Detta har hittills fungerat bra, för det har gett får en lista i Vogue om vad de ska ha i höst, och underdogs något att kämpa mot.

Men om detta system demokratiseras, vad vinner vi och vad förlorar vi?