Jag måste sluta ljuga på denna blogg... Måste även sluta skämta om sjuka ideal men vad ska man annars göra? Gråta? Ja, kanske det.
Jag tänker istället på helt andra saker. Jag har inget intresse av att VARA mode. Min person måste få vara separerad från allt det där, annars kvävs jag. Men om man inte ÄR mode, vad är det då som gör en legitim som skrivande om mode? Om inte en Jil Sanderkavaj, en Gareth Pughtopp eller för den delen en liten billig Marc by Marc Jacobstygpåse inte bevisar att jag ÄR en del av allt det där? Var ligger det, liksom? Är det ändå inte smaken som i slutändan legitimerar en modeskribent, om det nu är det man ska föreställa? Om man ska vara lite cynisk?
Det är sånt jag går och funderar på. Postmodeveckeranten, där fick ni den. Tjoff.
Jag tänker istället på helt andra saker. Jag har inget intresse av att VARA mode. Min person måste få vara separerad från allt det där, annars kvävs jag. Men om man inte ÄR mode, vad är det då som gör en legitim som skrivande om mode? Om inte en Jil Sanderkavaj, en Gareth Pughtopp eller för den delen en liten billig Marc by Marc Jacobstygpåse inte bevisar att jag ÄR en del av allt det där? Var ligger det, liksom? Är det ändå inte smaken som i slutändan legitimerar en modeskribent, om det nu är det man ska föreställa? Om man ska vara lite cynisk?
Det är sånt jag går och funderar på. Postmodeveckeranten, där fick ni den. Tjoff.
Inlägg
4 kommentarer:
Men det är just därför som du behövs. Som en motvikt till dem som skriver okritiskt om hur de ääälskar en kollektion eller ogillar en annan, utan att motivera eller utveckla. Eller till dem som har ett så djupt och passionerat förhållande till mode att de inte kan lyfta blicken och se någonting annat, inte dra några paralleller eller referera till någonting utanför modebranschen. Eftersom du inte ÄR mode så kan du ha en nykter, hälsosam distans och vidare referensramar som gör dina texter och reflektioner så mycket mer intressanta.
Jag vill se fler modeskribenter som INTE hävdar att de levt och andats mode sedan knubbiga barnsben då de blåste salivbubblor över sin mammas glossiga Voguetidningar. Skribenter som bara säger "jag tycker att mode är intressant. Jag tycker att mycket annat är lika intressant. Nuff said." Det är existensberättigande nog.
(Kanske inte direkt ett svar på det du skrev. Men. Ja. I alla fall. Fortsätt skriva!)
Vet du vad du pratar om behover du ingen attribut for att vara legitim. Kunskap och insikt i amnet gor dig legitim, precis som i andra brancher.
Modevarlden ar ett offer for okunskap genom att attribut automatiskt kan gora dig legitm. Passion till amnet gor att vi iklader oss desssa atributer, inte kunkap och hur palasta vi ar i amnet,
Hur skule de se ut om en person med lagbok under armen helt plotsligt har full kunskap om juridik?
Extremt exempel, men de ar samm fraga.
Tack for fin blogg!
Ungefär vid den här tiden fick jag någon sorts revelation och bestämde mig för att sluta vara så tvär. Som för att manifestera detta köpte jag just en MBMJ-tygkasse - definitionen av "tvär" i det här sammanhanget var för övrigt mer eller mindre "att inte ha saker som de andra på gymnasiet har", och det var många som hade sådana. Oklart om jag lyckades med att vara otvär och i så fall om det gjorde mig lyckligare, men anywho - jag håller med dig, det där är skitsvårt. Just modeveckan över huvud taget är ju rätt weird, jag kände mig ganska självmedveten hela tiden för att jag inte var särskilt snygg och för att jag inte gillar att mingla, sedan försökte jag slå bort det med "men jag är här för att BEVAKA!". Fast det kändes liksom inte heller helt övertygande.
Aja. Jag är i alla fall väldigt glad att du finns och verbaliserar sådant här.
hööö "vid den här tiden FÖRRA ÅRET" ska det stå.
Skicka en kommentar