torsdag 16 september 2010

Bonderøven



Det danska tv-programmet bonderøven, eller 100 % bonde som det heter på svenska, har kunnat ses på SVT den senaste månaderna (men verkar tyvärr inte finnas på SVT Play). Det finns uppenbarligen något pikant över den här sortens man, kisande i solen, med gubbkeps och rustikt stickad tröja, hållandes allt från griskultingar till plantor och spannmål i sina fårade men unga händer. Arbetshästar, ett spretigt äppelträd eller en nyplöjd åker i bakgrunden, sådär som av en händelse.


Bonderøven är förstås extremt i den bemärkelsen. Mannen det handlar om är ju uppenbart lite tvångsmässigt besatt av gamla jordbruksmetoder. Han sår för hand. Han slår med lie och uppsamlare. Han bygger ett viktorianskt drivhus, själv. Hans fru är gravid förstås. Hon vankar runt själv i periferin och ler. Eller när hon har fött, drar runt på en barnvagn i gummistövlar. Hon verkar helt klart ha förstått att det inte är hon som är stjärnan här.


Det är bra tv. Man kan inte säga annat. Jag själv som är uppväxt på en ganska liten och icke-industriell bondgård med kor och allt tycker också det. För det är inte på riktigt. Det är inte onda ryggar och utbränd pappa. Inte jordbruksmaskiner som går sönder, hela tiden. Inte regn när man ska skörda och dålig lönsamhet. Det är kitsch. Vi som tittar, gissar att det är ganska stor procent storstadsbor, behöver nog känna att det finns folk som honom. Som har ett liv som är direkt i samklang med årstidernas växlingar, har lerjord under naglarna, och tycker att ingenting är omöjligt. För vi har inte det, och känner inte så. Naturen håller på att gå åt helvete. Allt på grund av oss och de som var före oss. Det är tröst-tv, helt enkelt. Och det känns som att mer och mer tv går åt det håller. River Cottage, eller Det goda livet, som det komiskt nog heter på svenska, är ju helt klart det. Det är konstigt hur det som egentligen är historia kan bli eskapism för en senare generation. Säger nog en del om vilka förhoppningar vi har om framtiden, eller vilka vi inte har.

3 kommentarer:

Axel sa...

Jo, sett på det viset så kan jag ju förstå att det känns kitschigt. Har själv bara sett några halva program.

Jag tänker att om några av oss storstadsfolk åtminstone börjar fundera på att flytta ut på landet och odla eller skaffa kolonilott och gå ner i arbetstid så börjar vi ju komma nån vart. Då har det ju fyllt en liten funktion.

Naivt kanske, men man får va lite optimist såhär i valtider.

Sanna Samuelsson sa...

Ja men det är bra att vara naiv! Tycker det är en helt igenom positiv grej. Jag menade inte att det var ett dåligt program. Jag vill bara skriva lite om hur det kanske fungerar, för många, eller bara för mig.

Och ja, om folk flyttar ut på en döende landsbygd efter att ha sett 100% bonde så är det ju fint. Fast hoppas att de gör lite mer research innan de börjar. Hehe.

Axel sa...

Jo, det går nog åt lite mer än så. Verkar dock vara ett tusen gånger bättre program än Maten - En Global Utmaning t ex. En tjatig jävla britt som åker jorden runt och drägglar över amerikanskt och australiensiskt oljeberonde megajordbruk. (Ok, lite annat visar dom också.)

Det är ju såklart olika skalor, men ställer man småskaligt och närproducerat mot industrialiserat så vet jag vad jag vill sträva mot iaf.

Tar tid att lära sig sånt där med odling, men det är skoj. Det finns alternativ (för många av oss) till att slita ut sig för att kunna konsumera lite extra.

Tack för en bra blogg iaf. Upptäckte den precis genom ETCs länk på Facebook.