Nu när Gareth Pugh-bilderna kommit är det som vanligt dags att bestämma sig- fult eller fint? Kanske spelar det ingen roll förresten. Pugh har gjort ett tydligt steg bort från sin färgmonokroma svart/vit-skala. Det känns också som att något av det engelska allvaret har försvunnit med den. Det är en mjukare kollektion, även om jag kanske inte skulle dra mig så långt som att kalla den romantisk. Kanske skulle man kunna se det som en utomjordings, ja, oundviklig referens, försök att tolka mänsklighetens moderna romantik-sagor.(Förlåt, men ni vet att jag gillar den här sortens långsökta tolkningar..!)
Som LisaC nämner så har Rick Owens fru Michelle Lamy sina fingar med i spelet också, något som definitivt syns på vissa av plaggen, framförallt jackorna kanske.
Jag kommer att tänka på fåglar, delvis på grund av de extravaganta huvudbonaderna, men även på grund av siluetten och att många av plaggen helt enkelt ser lite ruggiga ut. Samtidigt påminner fjäderhuvudbonaderna lite om Athenas fjäderhjälm, kan vara helt ute och cykla här dock.
Den övriga stylingen fortsätter definitivt på det monokroma temat, med gråmålade ansikten och hår. Styligen påminner mig om framtidsdystopiska filmen Farenheit 451, där brandkåren inte är till för att släcka bränder, utan snarare står för dem, eftersom böcker är förbjudet och det är deras uppgift att bränna dem.
Vilket maraton i lösryckta referenser det blev, detta. Hursomhelst, för mer bilder och Tim Blanks recension: style.com
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar