Jag vill slå ett slag för Sea of Shoes-Janes andra blogg They Don't Call Them Lovers in High School, Leeland. Det är en slags inspirationsblogg, extremt diffust vad den handlar om men den är bra. Närmast dadaistisk i sitt användande av lösryckta bilder, upprepande och helt orelaterade rubriker.
Har tänkt på att mycket av det fina med Sea of Shoes är att bloggen liksom är ett helt kvinnligt universum? Hennes liv är som en flick-fantasi där hennes mamma är hennes enda mänskliga relation, skor hennes enda intresse och pengar är något som finns där, utan ansträngning. Som en punkig chick lit-roman, men utan besvärliga kärleksrelationer.
lördag 18 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag gillar också Sea of Shoes. En av få bloggar som håller sig till sitt ämne. Tror du att hon inte vill exponera sina vänner i bloggen? Egentligen gör det mig ingenting, men jag blev nyfiken när hon publicerade sina iPhone-bilder och för första gången nämnde relationer med andra förutom mamman.
Var i tokyo samtidigt som Jane. Spanade lite i Harajuku efter henne måste jag erkänna.
Men är det inte jättespännande?
Man vet ju ingenting om personen Jane, eller hur? Vi vet inget om hennes skola (förutom uniformen), knappt inte vad hon lyssnar på eller vilka konstnärer hon gillar. Det är befriande, inte sant? Så långt ifrån svensk bloggtradition det bara går att komma.
Mest kittlande är att hon kanske inte finns, kanske är hon påhittad. En modern JT Leroy kanske?
Förresten, titeln på bloggen är helt klart ett citat, men varifrån? Det närmsta jag har kommit i mina gissningar är Twin Peaks. Vad tror du?
Ja, det är nog sant! Hon är lite mystisk trots sitt mkt helylle-aktiga yttre..!
Ja! Jag tror hon skrev det någon gång, fast jag känner inte riktigt igen det- eller alltså, kan placera det i något avsnitt.
Skicka en kommentar