När Hugh Hefner lanserade Playboy år 1953 var den närmast kontroversiell. USA hade censurlagar som inte tillät bilder på lättklädda damer, något som var en självklar del av tidningen. I början hade de svårt att hitta annonsörer, antagligen på grund av just detta. Playboy lanserade till viss del en ny sorts man, borta var den allvarsamme familjefadern från krigstiden. Istället var det en man som hade tid för lek, med bilar, kvinnor, prylar eller kläder, sak samma egentligen. En James Bond-man, gentleman, storstadbo, livsnjutare och kvinnokarl, utan att det blev stroppigt eller tillgjort. I början lades mycket energi ner på att lära män hur de skulle klä sig. För läsarna var inte helt och fullt dem som tidningen liksom talade till. Men de aspirerade på att vara det. Kläderna bilarna, våningarna och kvinnorna såg som en del av det framgångsrika livet, det liv som läsarna antagligen drömde om att ha. Det gällde att veta hur man skulle göra eller se ut om eller när man väl hamnade där.
Men vänta nu, känns inte det här resonemanget igen? Är det inte exakt vad våra svenska modetidningar för män sysslar med? Undantaget kanske de lättklädda kvinnorna, (de är underförstådda). Tydligen har männen fortfarande inte lärt sig- femtio år senare. Eller finns det helt enkelt lite för mycket pengar att tjäna på att först hänvisa till ett regelverk, vilket skapar ängslighet hos den oupplyste läsaren och sedan erbjuda lösningen; tidningen- som så gärna hjälper läsarna med vilken slags klocka som indikerar god smak, hur man knyter en fluga eller hur man bäst konverserar på dejten. Det finns något sado-masochistiskt över det. Läsarna blir uppenbarligen klappade på huvudet, varför känner de sig inte fördummade? Även så här ett halvt sekel senare?
För den som är intresserad rekommenderas Becky Conekins text om just Playboy ur The Mens Fashion Reader av Peter McNeil och Vicky Karaminas(Bergs, 2009) Bilden är Playboys första omslag från 1953 föreställandes Marilyn Monroe.
Inlägg
4 kommentarer:
Tänker ofta på det där...Hur står de ut att läsa sådana tidningar?? Men tror att de är precis som jag när jag läser mina kemiböcker eller kollar hur jag ska jailbreaka min iphone, jag VILL bli klappad på huvudet och ledd i handen. För jag förstår ingenting annars. För de flesta män framstår nog det där med det senaste modet likadant, du & jag är bara helt enkelt för insatta modemänniskor för att förstå det...hehe.
Också tänkt på att Playboy då liknar modetidningar för kvinnor av idag, verkligen typ Elle och Vogue. Texterna ska helst vara välskrivna och bilderna visa sådant som får 'oss' att dregla (Balenciagaväskor) och blandas med tips hur man når sina mål som karriärkvinna, lägger perfekt smink, får ett modernt hem eller blandar en perfekt Margarita...inga 'modetidningar' handlar ju knappt om mode, utan är bara manualer hur man blir den där perfekt coola tjejen/framgångsrika kvinnan. men så har det väl varit alltid.blablabla
Ja, precis, det är verkligen manualer! Grejen är bara att jag tänker att få människor, kvinnor eller män, kan identifiera sig med den sortens person, typ "cosmo girl" eller vad det nu kan vara, alla tycker nog att de är lite för speciella för att kunna känna igen sig. hela grejen känns så förlegad! men som du säger, jag kanske är för insnöad för att... kunna avgöra, vad som är förlegat eller inte..?
Du är pinsamt påläst. Min första fråga: Varför tror du att mänsmagasinen uppmärksammar de ämnena som du har rabblat upp? Kan det vara för att man vill skapa en annonsvänlig miljö där medieförmedlare gärna lägger sina slantar? Eller kanske för att det finns en tydlig efterfrågan?
Vad tror du skiljer kunskapen som finns i en mattebok från den som finns i ett manligt modemagasin? Är den fördummande?
Dessutom: de flesta mänsmagasin lär killar att bygga en livslång garderob och vilka kvalitetsfaktorer man ska leta efter. Det är både vänligt för miljö och plånbok eftersom det är långsiktigt. Har du någonsin läst GQ eller Esquire? Om inte, gör det. Allt medan slit- och slängkulturen dominerar den kvinnliga modesfären eftersom kvinnor måste byta klädstil varje säsong kan killar parera den konsumtionshets som uppstår i jakten på säsongen trendplagg just för att de är väl upplysta.
Jag fattar att du gärna skulle vilja jobba på Rodeo och ömt värna den bubbla som omsluter dig. Men se upp, en dag knackar verkligheten på och river sönder den fullständigt.
Det kan bli ett barskt, men välbehövligt, uppvaknande då.
Anonym:
Jag anar att kontentan av din kommentar är att jag är naiv, blåögd etc, som tycker att tidningsvärlden skulle kunna se ut på ett annat sätt. Tanken med hela texten är ju att analysera manstidningsfenomenet på en ganska teoretisk nivå, varför jag tar hjälp av Conekins text till att jämföra dagens tidningar med det som jag ändå ser som en stor influens på hela fenomenet. Sen att de som gör tidningarna ser det som att man tillgodoser ett behov, är inget jag vänder mig emot. Säkert vill läsarna läsa om just det här också. Men jag tycker ändå relationen publikation-> läsare i det här fallet är intressant. Så varför inte försöka sig på en analys? Kritiken är egentligen inte riktad mot några specifika tidningar eller läsare heller, för den delen. Verkligen inte meningen att såra någons känslor, utan det handlar mer om hur konsumtionsmönster skapas och upprätthålls. Att den manliga garderoben är mer miljövänlig är kanske sant, men jag tvivlar på att det är målet för de som konsumerar efter den devisen. Sedan är det ju välkänt att den perfekta klassiska garderoben aldrig slutar att behöva fyllas på.
Ps: många verkar tro att huvudsyftet med den här bloggen är att få jobb på Rodeo i framtiden, så är det i själva verket inte, utan temat är mer de tankar och teorier som rör sig i mitt huvud. Ds.
Skicka en kommentar