"...har bantning i första hand förknippats med självtuktan. Den är en process genom vilken individen tar kontroll över sitt svaga jag och därmed förstår sin samhällsroll. Denna moraliska problematisering av kroppen är ett huvudstråk i västerländskt medvetande. Och själens nödvändiga seger över kroppen är ett påbud som bara växt under 2000-talet. Det finns ingenting mellan bejakelse och förnekelse av sitt hungriga jag." Från dn.se
Det här är en bok jag tror vore nyttig att läsa. Ja ni hörde, nyttig!
tisdag 6 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Läser bok som behandlar liknande ämne, inte tjockisar men asketiska ideal. vassego
"...Ty ett asketiskt liv är en självmotsägelse: här härskar ett ressentiment utan motstycke, ressentimentet hos en omätlig instinkt och maktvilja som vill bli herre över något, inte bara över något i livet utan över livet självt, över dess djupaste, starkaste, innersta betingelser; här görs ett försök att använda krafterna till att täppa igen kraftkällorna; här riktas ondskefulla blickar, gröna av avund, mot själva den fysiologiska blomningen, i synnerhet mot skönheten och glädjen som är uttryck för denna blomning; samtidigt som man upplever och söker tillfredsställelse i det misslyckade, det förtvinade, i smärtan, olyckan, det fula, i den frivilliga försakelsen, självförnekelsen, självplågeriet och självuppoffringen. Allt detta är i högsta grad paradoxalt: vi står här inför en splittring som vill vara splittrad, som njuter av sig själv medan den lider och som till och med blir allt självsäkrare, allt mer triumferande ju mer dess egen förutsättning, den fysiologiska livsdugligheten avtar. "Triumfen i dödskampens absolut sista ögonblick": under detta överdrivna tecken har det asketiska idealet alltid kämpat; i denna förförelsens gåta, i denna bild av hänryckning och kval igenkände det sitt klaraste ljus, sin frälsning, sin slutgiltiga seger."
Skicka en kommentar